Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 20 mars 1928 - Egnahemssakens senaste fas - Den tyska kolonifrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 DAGENS FRÅGOR
sig långt mera skiftande och differentierad än vad man hittills utgått
ifrån i alla officiella utredningar.
Egnahemsrörelsen behöver ingalunda anses förfelad, därför att dess
framgång varit begränsad och kanske förblir det. Där naturlig
fallenhet och smak för småbrukarens verksamhet förefinnas, där har
rörelsen sin kundkrets. Men där en sådan kundkrets saknas, hjälpa
nya organ föga. Ju bättre konjunkturer industrien åtnjuter, dess trängre
utrymme får småbruket. Dettas ekonomi har säkerligen förbättrats,
om man jämför det med äldre tiders småbruk; det avgörande är
emellertid försämringen i jämförelse med andra näringar. Härvidlag är
man mer än annars hänvisad att »avlyssna folkviljan». Möjligen bli
många av statens omsorger och utgifter för egnahemsbildandet
onödiga, om man låter den enskilde själv bestämma, på vad sätt han vill
förbättra sina villkor. \7iktigare än en egnahemsstyrelse är
otvivelaktigt självverksamhet. Detta betyder naturligen ej ett passivt
låt-gå-system inom socialpolitiken, blott en strävan från det allmännas sida
att arbeta med, och icke mot, förefintliga önskemål och behov — att
sålunda låta dessa själva göra sig gällande utan konstlade stimulantia
från statens sida. Den metoden blir nog i längden både bäst och
billigast.
Då Brutus i Shakespeares berömda skådespel i ett tal
till folket söker motivera mordet på Caesar, så anger
han dennes olidliga härsklystnad som orsaken till att han, den ädle
Brutus, Caesars vän, lånat sin hand till mordet. Men Antonius, som
därpå håller sitt beundransvärda liktal över sin döde vän, sticker
genom skicklig och saklig bevisföring hål på Brutus’ fraser, i det han
framdrager en rad konkreta exempel, som vederlägga talet om Caesars
härsklystnad. Ett dylikt sönderplockande av en stor fras- och
lögnvävnad tycker man sig bevittna vid läsningen av dr Heinrich Schnee? s
skrift Die koloniale Schuldllige. Boken har utkommit i ett flertal
upplagor (senast 1927), översatts till engelska och icke minst i England
väckt åtskilligt uppseende och även på sina håll gillande; den engelska
upplagan har försetts med ett omfångsrikt företal av den framstående
engelske skribenten och kolonialexperten William Harbutt Dawson,
vilken obetingat ställt sig på dr Schnee’s sida. Tesen, mot vilken
dr Schnee vänder sig, är \7ersaillesfredens motivering för att
Tyskland berövades sina kolonier: Tyskland hade visat sig ovärdigt att
äga kolonier genom att brutalt misshandla den infödda befolkningen
och genom att förvandla kolonierna till militära stödjepunkter med hot
riktat mot andra stater och folk. Bevisen utgjordes huvudsakligen av
enstaka fakta, ur sitt sammanhang lösryckta uttalanden hos olika
sagesman samt tyska oppositionsmäns klandrande men till största delen
vederlagda påståenden. Det är allt detta, som dr Schnee tager upp
till granskning och bemötande. Han kan göra det med anspråk på
sakkunskap, då han under åtskilliga år varit guvernör i Tyska
Öst-Afrika. Han rör sig icke med allmänna fraser och obestyrkta
påståenden utan kan dokumentera sin framställning med en rikedom av
242 DAGENS FRÅGOR
högst otillfredsställande och humbugsmässiga utfrågningen påstås ha
utvisat. Tvärtom intygas deras känslor av samhörighet ined Tyskland
genom varjehanda ord och handlingar, inte minst den positiva hjälp
den inhemska befolkningen i Tyska Östafrika under kriget lämnade
och som möjliggjorde den långvariga och hjältemodiga försvarskamp
som fördes. Dr Schnee hyser intet tvivel om att en opartiskt
anordnad folkomröstning i de nuvarande mandatområdena skulle ge ett
bestämt utslag för återgång till Tyskland.
Den slutsats dr Schnee drager av sin undersökning kan från hans
synpunkt icke bli annat än krav på en sådan återgång. Han fordrar
det icke blott såsom ett livsvillkor för Tyskland med hänsyn till dess
växande befolkning utan i mänsklighetens namn, emedan denna icke
har råd att avvara det tillskott av för tropisk tjänst utbildade läkare,
missionärer och lärare, som Tyskland har till sitt förfogande, Det
måste sägas, att dr Schnee åstadkommit ett kraftigt hål i den
dygdemantel, som Versaillesfredens upphovsmän ifört sig. Liksom en viss
fransk abbé på 1700-talet lär \7ersaillesfreden få svårt att svepa sig i
sin dygd utan överhängande fara att frysa ihjäl. Har man inte varit
på det klara med saken förut, så måste man genom Schnees bok
bibringas den övertygelsen, att det vederfors Tyskland grov orätt, då
det berövades sina kolonier. Men — Brutus säger, att han härsklysten
var, och Marcus Brutus är en ärans man!
Politisk mellanakt i Vintern 1926—27 utgjorde för den Fjärran Östern
den Fjärran Östern. ett krisår ay första ordningen Japan
genomgick en svår ekonomisk kris — den tredje efter fredsslutet — vilken
denna gång tog sig formen av en serie bankkrascher. \7isserligen
lyckades man även nu ehuru med stora svårigheter begränsa krisens
sviter, men en stark belastning av landets både ekonomiska och politiska
aktivitet har likväl icke kunnat undvikas. Tronskiftet i december 1926
gav dock anledning till imponerande demonstrationer av nationell
enighet och tillförsikt. I Kina medförde fjolåret en omvälvning i landets
både yttre och inre läge av sådan genomgripande betydelse att dess
konsekvenser ännu ej på länge kunna klart bedömas. Inåt blev
emellertid resultatet tillsvidare en faktisk uppdelning i ett nordligt och ett
sydligt välde. Utåt beteckna åren 1926—27 det definitiva övergivandet
av den redan förut starkt rubbade västerländska protektoratpolitiken
gent emot Kina.
I jämförelse med dessa dramatiska och för världen i dess helhet
så ytterst betydelsefulla händelser synes innevarande år snarast kunna
betecknas som en mellanakt. Händelsernas hjul rullar saktare, men
ingen väntar en period av definitiv avspänning. Nästa akt i den
stora östasiatiska krisen torde icke allt för länge låta vänta på sig.
I Japan har man under dessa svåra förhållanden helt nyligen gjort
sin första mera direkta erfarenhet av »den fulla demokratien», i det
att landet den 20 februari i år första gången förrättade parlamentsval
efter den nya allmänna (manliga) rösträtten. Genom denna den fjärde
Den tyska
kolonifrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
