Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 20 mars 1928 - Politisk mellanakt i den Fjärran Östern - Den egyptiska frågans senaste fas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 245
handelsutbytet. Detta skenbara utjämnande innebär emellertid i själva
verket endast ett tillfälligt uppskov med det stora spörsmålet om
nygestaltningen av förhållandet mellan Kina och \7ästerlandet.
Vad som nu närmast synes förestå är ett återupptagande av kampen
mellan Peking och Nanking, d. v. s. mellan Chang Tso-lin och Ghiang
Kai-shek. De oratoriska och proklamatoriska förberedelserna — vilka
i Kina äro de rigueur — synas nu i det närmaste klara. Om
utgången av striden kan emellertid ingenting spås. I fjol visade sig
Pekingtrupperna militäriskt överlägsna, men måhända har
Nanking-regeringen denna gång lyckats bättre utnyttja de stora
centralprovinsernas rika resurser.
När denna kraftmätning lett till resultat börjar en ny akt i den
stora kinesiska krisens drama.
Den egyptiska frågan har de senaste
årtiondena genomlupit många stadier utan att
någon varaktig lösning ännu skymtar. Faraonernas land var många
århundraden liksom det gamla Grekland en turkisk besittning, blev
så ett tidvis så gott som självständigt lydrike och sjönk genom
ke-diven Ismails hejdlösa slöseri och ohjälpliga vanstyrelse i ekonomisk
misär och politisk anarki. Utländska fordringsägares betalningskrav,
landets genom Suezkanalen åvägabragta nya strategiska läge, Turkiets
vanmakt och kedivregeringens oförmåga att svara för de europeiska
köpmannakoloniernas säkerhet skapade för vid pass 50 år sedan den
internationella egyptiska fråga, vilken sedan dess fortfarit att utgöra
ett för världsfreden farligt oroselement. Frankrike och England sökte
först i samarbete få bukt med Egyptens tilltrasslade statsfinanser.
När sedermera en främlingsfientlig nationaliströrelse hotade
européernas säkerhet till liv och egendom, drevs England steg för steg till
allt djupare ingripande intervention. Frankrike, ännu svagt och
vacklande efter 1870—71 års krig, vågade ej på det politiska området
fortsätta det av England erbjudna samarbetet. Mahdiströrelsen, Gordons
död och förlusten av Sudan bundo Egyptens och det brittiska rikets
intressen allt fastare samman, och den brittiska ockupation, som den
ena ministären i England uppriktigt hoppades skola visa sig vara en
tidsbegränsad tillfällighetsåtgärd, artade sig under omständigheternas
tryck alltmer att bli permanent. Brittiska fältherrar hämnades
Gordon, besegrade mahditerna och återerövrade Sudan. En brittisk
pro-konsul med betydande statsmannabegåvning, lord Gromer, ledde
under tiden ett energiskt och framgångsrikt arbete för Egyptens
materiella återuppryckning och grep sig även an med återställande av
ordning och skapande av välstånd i Sudan. De obestridliga
välgärningar den brittiska regimen gjort Egypten förmådde emellertid ej
hos den politiskt tänkande delen av befolkningen överskyla denna
regims lika obestridliga karaktär av främlingsvälde, och i och med
världskrigets utbrott 1914 kom den stora krisen. England var nu i
oavvisligt behov av absolut herravälde över Suezkanalen som
strategisk förbindelseled med Indien och Australien, men turkiske sultanen
Den egyptiska frågans
senaste fas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
