- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Adertonde årgången. 1928 /
258

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Till tioårsminnet av Tammerfors’ erövring. Av Axel Boëthius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258 AXEL BOETHIUS

aftonen den dagen blev det känt, att general Wilkman slutfört
det väl allra svåraste av de förberedande företagen och satt sig
i besittning av järnvägen från söder till Tammerfors. Det är
obeskrivligt vilket intryck det budet gjorde, och med vilken
spänning man sedan under hela Tammerforsstriden följde det
avlägsna dånet från kanonerna vid Lempäälä, som höllo tillbaka
de påträngande röda undsättningstrupperna från söder.
Förträffligt framhäver Douglas, hurusom striderna den 26 och 27
måste ha tett sig som ganska framgångsrika för de röda, och
hur den nödtvungna koncentrationen till stadens försvar i hög
grad stärkte deras stridsduglighet och lät deras betydande
soldategenskaper komma till sin rätt. Medan de vita staberna
kvällen den 27 mars trodde, att de fått åsen vid Tammerfors’
kyrkogård i sin hand och planerade stormning den 28, innehade de
röda den viktigaste delen av denna behärskande ås och
förstärkte under natten till den 28 sin ställning där. De vita
styrkorna framsändes alltså morgonen den 28 med fullkomligt
missvisande orientering. Vad som var avsett som en stormning av
staden blev i själva verket en stor strid om Tammerfors’
förterräng, en strid som slutade med fullständig seger för de vita
och som synes ha varit hela krigets största och blodigaste
drabbning (skärtorsdagsslaget vid Tammerfors).

Ett moment i denna stora, improviserade batalj var Svenska
brigadens ofta som oförnuftig våghalsighet betecknade
stormmarsch. Brigaden hörde till de trupper, som beordrades ned
för den slutliga stormningen av staden. Den sattes in med ovan
antydda felaktiga orientering liksom de finländska
truppförbanden på ömse sidor. Särskilt det av G. von Bonsdorff
beslutsamt ledda 2. jägarregementet gick — med större förluster —
samma öden till mötes på skärtorsdagsmorgonen. När Svenska
brigaden — mot orienteringen — fann Tammerfors’ förterräng
besatt av fiender, rensade den i ett stort svepande anfall sitt
avsnitt. Däri bestod i få ord uttryckt dess så olika bedömda första
stridshandling, som i verkligheten bars av stormande anfallsaiida
och målmedvetenhet. Det var givet, att man skulle fram! I
skogsbrynet vid Tammerfors’ hippodroms östliga ände blev —
som jag förliden sommar på platsen efterprövat — staden synlig.
Jag vågar påstå, att det stod klart för var man, att dit skulle
till att börja med den oväntade fienden i förterrängen drivas
tillbaka. Douglas sammanfattar stridsresultatet så, att en mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 20:48:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1928/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free