Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Till tioårsminnet av Tammerfors’ erövring. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL TIOÅRSMINNET AV TAMMERFORS’ ERÖVRING 259
betydelsefull terrängvinst gjordes. »Framgången hade vunnits
tack vare 2. jägarregementets och Svenska brigadens hänsynslösa
angrepp, som dragit övriga trupper med sig». Fasthållas må, att
brigadens förluster, som voro avsevärda men tvivelsutan
över-drevos i den allmänna uppfattningen hemma i Sverige, ej voro
jämförbara med förlusterna i det närmsta finländska regementet,
där de i flera kompanier gingo upp till 40 %. Det har, som
nyss antytts, funnits tendenser till att ge brigadens strid den 28
mars en sorts nästan herostratisk ryktbarhet. Ej utan harm har
den hört därpå, som minnes en Olof Palmes klara rapporter
den dagen eller truppens lugn mitt i anfallet eller en sextonårig,
sedan lyckligen räddad pojkes karska, »dåligt tyg i den här
rocken», då han fick en kula genom lungan. Detta lugna mod
i ett alldeles oväntat stridsläge får sitt rättvisa eftermäle genom
en sakkunnig granskning, sådan som Douglas’. Framhävas må
även, att Svenska brigaden kvällen den 28 ännu hade sin
offensivanda kvar och att stämningen, särskilt bland dess mest
framskjutna delar, var ypperlig.
Vi ha framhävt en detalj i den stora, samlade bild, Douglas
ger. Denna fullföljes med utomordentlig klarhet och precision
de följande dagarna fram till stormningsnatten den 2 till 3
april. De segerrika chefsnamnen, Linder, Grafström, Ausfeld,
Wetzer, Wilkman, Hjalmarson, rycka allt närmare staden på
kartorna. I verkligheten kunde även menige man få en ganska
klar bild av läget på de ännu snöiga åsarna kring Tammerfors,
där det låg i snödiset på låglandet nere vid sjöarna, medan man
i väntan och spänning hörde elden än avtaga, än tilltaga från
Hjalmarson i väster, från Wilkman i söder och så vidare.
Äntligen kom stormningsordern i skymningen den 2 april. Med
granriskvistar i mössorna marscherade trupperna upp till dolda
utgångslägen, tyst, icke en cigarrett fick tändas, tills på slaget
1/23 det brakade lös med trumeld, eldsvådor i staden och de
första stormanfallen. Här kan ej komma i fråga att ens i dess
huvudpunkter återge Douglas’ skildring. Liksom beträffande
framställningen av striden den 28 mars må dock framhävas,
vilken utomordentligt klar och övertygande förklaring den ger
till de olika, i verkligheten för deltagarna, ofta även för befälet
på trupp, stundom ytterst oklara lägena. Segra vi eller är dagen
förlorad, den saken var minsann ofta oviss nog för mannen i
ledet, medan kulsprutorna och gevären smattrade och smällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
