Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kring Stockholms blodbad. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 NILS AHNLUND
gästning hos den rike Gorius Holst, Stockholms ledande man
under skedet efter blodbadet. Utsagor åberopas av »borgare och
Stockholmsfarare». Så litet veta vi, att dylika indirekta bidrag
ej få avvisas. Det gäller endast att skilja kärnan från skalet.
Det skulle med exempel kunna visas, att lybeckaren i vissa
detaljer t. o. m. är synnerligen väl underrättad. Han vet t. ex., att
Kristina Gyllenstierna efter sin makes död erbjöd Ture Jönsson
ledningen; han tror blott, att herr Ture antog anbudet. Hans
skildring av blodbadet och vad som därmed står i samband har
likaledes tänkvärda inslag. Någon före avrättningarna avgiven
kättarförklaring känner icke Olaus Petri, men Reimar Kock
omtalar en på Gustav Trolles bedrivande inkallad kättardomstol av
prelater och munkar, och som bisittare i denna nämner han
särskilt »>en doktor, en svartmunk». Denne lärde klosterbroder är
uppenbart identisk med den »doktor Laurens av predik äror den i
Stockholm», som vi möta i ingressen till den av vissa forskare
så starkt anfäktade kättar f Örklar ingen av den 8 november 1520.
Man märker hos Reimar den rent stockholmska orienteringen,
man ser också den hanseatiska förbindelselinjen. Kanske är det
icke ens en tillfällighet, att svartbrödraklostret låg nära hamnen.
Det har varit ett tal i huvudstaden, att en andlig domstol
konstituerats och förklarat de av ärkebiskopen anklagade för
kättare. Denna bestyrkande uppgift saknar icke sitt intresse. Den
avgör ju ingalunda frågtan om kättarförklaringens värde eller
äkthet, men den synes ovillkorligen förutsätta, att denna
bekantgjorts i Stockholm, trots Olaus Petris tystnad.
Vi ha sett, att Reimar Kocks krönika, räknad som i det
närmaste betydelselös i dessa samtmanhang, icke alldeles saknar
värde, nämligen värde som jämförelseled. Ännu ett exempel kan
ges. Enligt lybeckaren framsteg första dagen vid avrättningarna
konungens hovmästare i burspråket på rådhuset och höll
därifrån ett tal till menigheten. Hans nådige herre hade ingen skuld
i vad som skedde. Ärkebiskop Trolle hade legat på sina knän
inför konungen i över tre timmar och begärt rättvisa mot dessa
människor. Nästan alldeles detsamma berättas av Olaus Petri.
Nils Lycke tog fore avrättningen till orda från burspråket för att
ursaka konungen. Ärkebiskop Gustav, sade han, hade fallit på
knä tre gånger och bett och begärt att den orätt han lidit måtte
varda straffad. Det är icke möjligt annat, än att ett tal av
ungefär detta innehåll på Kristierns uppdrag hållits till det på Stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
