Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kring Stockholms blodbad. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING STOCKHOLMS BLODBAD 277
Otto undantages. Tillsammans med biskoparna besegla tvenne
medlemmar av Uppsala domkapitel, däribland domprosten Jöran
Turiesson, en medlem av domkapitlet i Linköping och en ej
identifierad. De fjorton andlige tillkännage, att de sammankallats av
konung Kristiern på Stockholms slott, och att här för dem
föredragits en klagoskrift av ärkebiskopen. Denna återgives därefter
i urkunden. Å egna och ärkebiskop Jakob Ulfssons samt biskop
Ottos vägnar yrkar Trolle hos konung Kristiern vedergällning
för det övervåld, som tillfogats kyrkan och dess personer av ett
antal angivna »uppenbara kättare» av skilda världsliga stånd.
Dessa äro »den döde kättaren herr Sten», hans svärmor och hans
maka, femton namngivna Sturevänner och Sturetjänare (däribland
flertalet av de förra slottsbefälhavarna i Stockholm) och slutligen
— en innehållsrik adress! — »borgmästare, råd och Stockholms
stad». Ärkebiskopen begär arrestering av de uppräknade och
tillförsäkrar konungen gudomlig lön för det straff han låter övergå
sådana uppenbara kättare. Dessa klagomål, fortsätter urkunden,
väcktes föregående dag inför konungen och riksrådet i närvaro
av de flesta anklagade. Redan tillfyllest ådagalagd, blev nu deras
förbrytelse yttermera bevisad genom »deras egen bekännelse och
framburna brev». Då de genom sitt uppenbarade okristliga
förbund klarligen trätt ifrån den heliga kyrkans lydno, kunna de
andliga herrarna ej finna annat än att de rriåste anses som
uppenbara kättare. Urkunden är på svenska språket.
Detta dokument trycktes första gången 1596 av
historieskrivaren Arild Huitfeld, som påträffat det i danska rikskansliet.
Huitfeld kände sig säker om, att det tillkommit efter blodbadet
och utgjorde ett försök att rättfärdiga detta. När C.
Paludan-Muller i sitt verk De ferste Konger af den Oldenburgske Slaegt
(1874) underkände kättardomem värde som källa till blodbadets
förhistoria, skedde det emellertid av andra grunder. Urkunden
har sett dagen i en situation, då dess utfärdare voro utsatta för
det högsta tryck. Den stode på flera punkter i strid med en
berättelse, som’ något senare — man känner numiera tidpunkten:
våren 1523 — på anfordran ingavs till Gustav Vasa av tre
medlemmar a,y Uppsialaj domkapitel, alla nämnda i ingressen till
kättarförklaringein, och främst bland dem samme Jöran Turesson,
vilkens sigill alltfort hänger därunder. Men dessa författare känna
icke någon »dorn eller sentens» som resultat av spörsmålet,
huruvida de anklagade vore att anse som kättare; dock är uttrycks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
