Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kring Stockholms blodbad. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 NILS AHNLUND
sen Beldenak, numera hans kollega på Skara biskopsstol,
berättar 1521 om mäster Didriks upprörande tal: han aktade icke en
biskops hals högre än en hunds! Det säger mycket, att denne nian
vid tidpunkten för blodbadet står så högt i gunst hos Kristiern.
Mot sin härskares avsikter har han ej rimligen kunnat handla;
hela hans sätt att uppträda skvallrar om en känsla att röra sig
på säker mark och besitta nödiga fullmakter. Han kan ha
påverkat Kristiern, t. ex. genom att ingiva honom en föreställning
cm biskoparnas avrättning som kanoniskt försvarbar. Detta är
t. o. m. i högsta grad sannolikt. Men viljeriktninffen bestämdes
ej av Slaghek. Kristiern har välkomnat den i minnet av blodiga
sky mf er, jå, av kroppslig misshandel oförsonligt fångne Gustav
Trolle som sitt redskap. Med tillfredsställande av den formella
rätten (kättareförklaringen) skulle ett exempel statueras, sådant
att det en glång för alla bröt ned Sturepartiet. Gemensamma
fiender lägga en god grund för en allians. Formliga avtal behöva ej
ens ha träffats. Var samförståndet börjat och var det slutat är en
hemlighet, oåtkomlig för både källkritik och psykologi. Men den
våldsamma snabbhet, varmed slaget utdelas, visar oss den
världsliga armens företrädare brinnande av iver.
En dansk historiker, G. P. O. Christensen, har i en teckning av
Stockholms blodbads historia, som utkommit efter Weibulls
undersökning, framhållit de slående överensstämmelserna mellan
Kristierns hela sätt att gå tillväga och den av honom beundrade
Machiavellis bild av idealfurstens hänsynslösa men bemantlade
statskonst. Traditionslinjen tillbaka i tiden bör säkert ej heller
förbises. Med rätt eller orätt tillskrev man Kristierns farfader
efter nederlaget på Brunkeberg en plan till Sveriges kväsande, i
vilken det påvliga interdiktet och den blodiga domen över
Stockholms borgerskap efter segern utgjorde viktiga led. Att slaget
1520 kanske allra hårdast drabbade huvudstadens svenska
befolkning kan väl förklaras mot bakgrunden av tidigare
händelser. Härom vore åtskilligt att säga, men det är tid att sätta
punkt. De motsatser, över vilka amnestien i september 1520
skulle slå en bro, visade sig i varje fall oförsonliga.
Kättarför-klaringen beredde dem nytt, ohämmat utlopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
