Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Fynden i Dendrá. Av Axel Boëthius - Från de unga gubbarnas stad. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 291
blå och stormiga havet vid Kreta, är denna skål — så som deri
omedelbart av finnaren förståtts och tolkats — en den stoltaste prydnad
för svensk arkeologisk vetenskap. Och det må förvisso i samband med
dessa lysande fynd framhävas, huru betydelsefullt det kapitel i den svenska
arkeologiens historia var, som inleddes då på kronprinsens initiativ
antikvarien Frödin och professor Persson började sin utgrävning i Asine. De
svenska forskarnas grundlighet, metod och tekniska utrustning har
vunnit det allmännaste, mest oreserverade erkännande. Fynden från Asine
bilda — så som de bearbetas — en fast stomme, en sorts kontrollserie
av högsta värde — också enstaka fynds särskilda betydelse frånsett.
Och till denna viktiga utforskning av Asine komma så fortsatta
forskningar som Natan Svenssons i Messenien och professor Perssons
Dendrå-grävning. Det är i sanning en rik och intressant utveckling av det
svenska arbetet i Hellas, och man må med särskild glädje hälsa, att den
intresserade svenska allmänheten nu genom professor Perssons
Kungagraven i Dendrå fått tillfälle att lära känna dessa märkliga forskningars
halt och att av finnaren själv höra om deras hittills mest lysande vinst.
Axel Boethius
FRÅN DE UNGA GUBBARNAS STAD
På 1810- och 20-talen verkade vid Lunds Kongl. Universitet en
professor i grekiska språket och litteraturen, som hette Esaias Tegnér. Han
var värmlänning till börden: landskapet kring Lund fann han avskyvärt,
och han gjorde ingen hemlighet av att han vantrivdes i staden och
föraktade dess invånare över lag. För en högfärdig intelligensaristokrat
med eldfängt temperament, bohemiska böjelser och håg för sportsmässig
spydighet måste det ofta kännas trångt och kvavt bland småstadens
bondska och pedantiska professorer och borgare; å andra sidan fick
professorn i grekiska flitigt figurera i den akademiska bondbyns
skvallerkrönika som en otrevlig, supig och liderlig sälle. Likväl växte han,
oförmärkt och halvt ofrivilligt, allt innerligare samman med staden och sin
akademiska gärning där; och vad stadsborna beträffar, så var deras
skvaller endast frånsidan av deras storögda och förtjusta förundran över
att för första gången på länge ett geni bodde i Lund. Tegnérs Lundaår
blevo den rikaste och lyckligaste tiden av hans liv: de blevo också den
stora och avgörande händelsen i Lunds andliga historia. Lunds
studenter defilera varje höst vid skenet av marschaller förbi hans staty och
tvinga sin ordförande för året att där framsäga ett par obetydligt
varierade rituella formler. Det är en ceremoni med samma ideella innebörd
som de kulter de hellenska fristäderna ägnade sina oikister: den polis i
det hyperboreiska Hellas, som heter Lund, är grundad och dess område
utstakat av Esaias Tegnér. Varje akademiskt släktled i Lund blir ställt
inför uppgiften att förvalta Tegnérs arv: varje rätt lundensare känner
sig i någon mån som exekutof av det testamente som formulerats i de
två Epilogerna.
Epilogernas anda är till sitt väsen akademisk och attisk: den kan bli
levande tradition endast i en liten stad med många hjärnor. Först i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
