Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Från de unga gubbarnas stad. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 LITTERATUR
den strävan till estetisk förfining, till humanism i gammaldags mening,
som också ingår i det tegnérska arvet, röjer sig hos dem i bemödandet
att ge en nästan preciöst elegant utformning både åt det skrivna och åt
det muntliga ordet.
Om alltså den historiska Lundaskolan rycker fram som en
disciplinerad falang i tätt sluten slagordning, så gäller motsatsen den lundensiska
filosofien: det finns helt enkelt ingen »lundensisk filosofi», men det finns
filosofer i Lund, framför allt finns där Hans Larsson. Hans Larsson
varken kan eller vill bilda skola: ty varje skolbildning måste blunda för
en del av verkligheten och amputera ett stycke av lärjungarnas
personlighet. Och hos Hans Larsson har intellektualismen tuktats och vidgats
till en lidelsefull saklighet, radikalismen till en lika lidelsefull månhet
att fostra och värna unga själars egenart och självständighet. Hans
konst som lärare och skriftställare är den sokratiska maieutiken: under
ett kvartssekel ha hans seminarier varit ett gymnasion i hellensk
mening, en idrottsplats för träning i självtänkande. Liksom hans
hemmabyar utan att tappa sin sydskånska lokalfärg av sig själva bli scenerier
för platonska dialoger, och liksom människoödena i hans berättelser té
sig som »stoftkorn i idéernas solstrimma», så förmäler sig i hans
tänkande akademikerns hävdande av Idéns absoluta realitet och den
teoretiska intelligensens oförytterliga privilegier med bondeättlingens heta
kärlek till livets och tillvarons konkreta mångfald: det är denna
livsvarma mångfald det gäller att i varje ögonblick kunna se s u b s p e c i e
a e t e r n i. Hans starka och vittspännande inflytande spåras långt
utanför fackfilosofernas krets: särskilt har den lundensiska
litteraturforskningen genom Albert Nilsson blivit besjälad av Hans Larssons anda.
Albert Nilssons fina och rika forskningar ge i själva verket ett utmärkt
belägg för den Hans Larssonska tesen om begreppens dialektiska
sammanhang: de visa hur den filologiska akribien, driven till sin spets, av
sig själv för till kravet på filosofisk penetration av ett diktverks
idéinnehåll — och vice versa.
Som kontrast till Hans Larsson står i viss mån Edvard Lehmann.
Hans Larsson vill verka i Sokrates’ anda: Edvard Lehmann ger Anytos
och Meletos rätt i att Sokrates var en odräglig pedant och en farlig sofist.
Lehmann är en gäst och främling i Lund: i intellektualismen ser han
sin dödsfiende, den akademiska andan är i hans ögon av djävulen. Men
likafullt har han blivit hemmastadd i Lund och älskad i Lund: ty när
han kämpar för friare spelrum åt livets irrationella makter och värden,
så träffa hans hugg även och i första rummet det själlösa eftersägeriet,
den kvävande konventionen, den förljugna communis o p i n i o:
i apologeten bor en upprorsman, i teologie professorn en bohemien och
en poet. Och hans vapen i kampen — det är hans virtuost smidiga,
rastlösa intellekt, som aldrig tröttnar på att med de graciösaste sofismer
turnera argumenter till jeux d’e s p r i t och jeux cTesprit till
argumenter. Hans tanketempo är capriccioso: därför finner man
överallt trevnad, jå tjusning i hans sällskap ^^ men därför får han
heller inte någonstans några lärjungar: denne lidelsefulle apostel
applåderas, men tas alltför sällan på allvar. Men en hängiven beundrare och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
