Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Från de unga gubbarnas stad. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 301
är kanske dömt att vissna ner
i morgon och bli aska då.
Det kommer nästan ut på ett.
Så flyktig är ju här all doft.
Så flyktig du och din bukett.
Den längsta tiden är vi stoft.
Men genom förgängelsemelodin klingar en annan visa — den om riket
som ej är av denna världen: och den har hos Gullberg kristen psalmton:
Kanhända vi på väg till något annat
en flyktig stund i denna värld ha stannat.
Kanhända livet här är blott ett hinder
på vägen dit där intet jordiskt binder.
Gullberg stannar vid ett kanhända, vid en aning som just är på väg
att förtätas till tro. Men den religiösa inställningen till livet är honom
naturlig och ger honom en plats för sig bland Lundapoeterna. Dock tar
häri med sig över i religionens sfär det heroiska ideal, som i olika
gestaltning kommer igen hos Frans Bengtsson och Sigfrid Lindström. Hans
Gud kallar till värnplikt i stor stil:
Jag ringer i klockorna, höst och vår
och sommar och vinter, i alla distrikt.
Jag väntar att den som min kallelse når,
skall göra sin plikt.
Jag behöver mitt folk. Jag kräver min rätt.
Jag mobiliserar en ständig armé
att försvara det land som ingen har sett
och ingen skall se.
Den som så fattar sin gudstjänst, har rätt att nämnas akademiker både
i platonsk och tegnérsk mening.
För tre år sedan framhöll jag i denna tidskrift som den förhärskande
tendensen i det unga Lund strävan mot e u n o m i a. Tre år är en kort
tid, helst i idéernas värld: men dessa tre år ha i Lund givit rik och
mångfaldig andlig gröda. Och den grödan jävar ej vad jag då vågade
hävda. Över alla till synes stridande stämningar och strömningar i Lund
svävar Eunomia som det gemensamma baneret — ty i det ordet
innefattas Epilogernas anda, det akademiska idealet.
Ivar Harrie.
23*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>