Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 20 maj 1928 - En avvaktande politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm den 20 maj 1928.
1928 års riksdag, som nu nalkas sitt slut, har icke medfört
någon påtaglig förändring i den politiska situationen. Ingen
har väl heller på allvar väntat något sådant. Ingen tror längre att
»some-thing will tum up» på den parlamentariska fronten. Det tycks vara en tyst
förutsättning för oppositionspartiernas handlingar, att man ej bör genom
en framtvingad ministärförändring föregripa utslaget av höstens val. De
osäkerhetsmoment, som den partipolitiska och parlamentariska situationen
erbjuder, kunna med god vilja och en smula händighet neutraliseras.
Med växande olust men utan allvarliga försök att bringa klarhet i
situationen fördraga de alltså anblicken av den frisinnade
minoritetsregeringens balansgång. Högern har lättare än socialdemokraterna att
finna sig i denna passiva hållning. En förskjutning av den politiska
tyngdpunkten i mera deciderat borgerlig riktning har kunnat iakttagas,
vilket icke hindrat, att viktiga beslut även vid denna riksdag fattats i
vänstersamverkans tecken. »Vågmästarepolitiken» har således tämligen
ostört kunnat fortsättas från regeringsbänken, vilket dock knappast varit
ägnat att förbättra systemets anseende hos den allmänna opinionen.
Ministären Ekmans tvååriga regemente har emellertid bekräftat, att
det går att komma ganska långt med hoppande majoriteter blott den
fungerande vågmästaren äger tillräcklig förmåga att anpassa sin politik
efter de båda stora flygelpartiernas ståndpunkt i olika frågor. Den
»frisinnade» politiken är tillräckligt obestämd och konturlös för att
låta infoga sig i olika kombinationer, som växla från den ena dagen
till andra. Lyhördheten för vad som »går» i riksdagen är onekligen en
av denna regerings mest framträdande egenskaper. Händer det någon
gång att vågmästaren kalkylerar fel och råkar placera sig mellan två
stolar, så betraktas detta blott som en liten episod, som icke får några
allvarligare följder. De parlamentariska ansvarsbegreppen hålla på att
utsuddas.
När detta skrives återstår ännu slutbehandlingen av några av denna
riksdags stora och mest omstridda frågor. Med borgerlig majoritet
räknar regeringen på att kunna genomföra förslaget om de kommunala
flickskolorna, som innebär en anmärkningsvärd modifiering av fjolårets
skolbeslut, samt propositionen om kollektivavtal och arbetsdomstol, som
är det blygsamma resultatet av den långvariga diskussionen om
lagstiftningsåtgärder till arbetsfredens tryggande. Den socialdemokratiska
oppositionen mot dessa förslag kommer icke att sky några medel att
mobilisera demokratiska fördomar och reella klassintressen mot vad
man med anlitande av språkets starkaste uttryck söker framställa som
hotfulla utslag av en reaktionär tendens hos den sittande regeringen.
Den verkliga innebörden av förslagen i fråga motivera som bekant
En
avvaktande politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
