Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 20 maj 1928 - Ett hundraårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 307
dynamiska värden. Det finnes i Taines världsbild icke plats för något
irrationellt eller oberäkneligt. Om sin egen samhällsforskning använder
han en gång (i ett brev till Ernest Havet år 1878) uttrycket »une sorte
d’anatomie sociale». Det är fullkomligt träffande. Han står helt
objektiv inför föremålen för sitt studium och vägrar tillerkänna andra
synpunkter än de rent vetenskapliga något som helst berättigande. Dygd
och last äro enligt ett av hans oftast citerade yttranden endast produkter
av givna faktorer liksom socker och vitriol. De tre grundelement, utifrån
vilka han anser sig kunna konstruera samhällsverkligheten, betecknar
han med termerna rasen, miljön och momentet. Har man genom
systematisk materialsammanställning och ingående kritisk analys fastställt
dessa, så har man därefter blott att draga konsekvenserna, och fakta
skola ligga förklarade inför allas ögon. Att på detta sätt metodiskt
reducera den skiftande, historiskt givna verkligheten tillbaka på sina enklaste
element är enligt Taines åskådning den stränga vetenskapens enda
verkliga uppgift. Först i och med tillämpandet av detta tillvägagångssätt
gör den sig förtjänt av namnet vetenskap, och endast därigenom kan
den nå fram till ett oomtvistligt och absolut sanningsvärde.
Den generation, som för första gången hörde Taine förkunna dessa
satser, blev helt naturligt mäktigt gripen av deras styrka och
konsekvens. Naturvetenskapens oerhört snabba utveckling hade ju riktat in
sinnena på det faktiska, och det syntes som om den historiska
forskningen för att icke förlora sin karaktär av vetenskap nödtvunget måste
slå in på en liknande väg och reformera sina metoder efter exakta
förebilder. Taine blev för den tidens unga lärda den store upptäckaren,
vilkens insats ensam kunde rädda den historiska forskningen från
fullständig upplösning och undergång. Paul Bourget har i sin mästerliga
studie över Taine (publicerad i Essais de psychologie contemporaine
1883) med en dallring av hänförelse i rösten berättat om de outplånliga
intryck han och hans jämnåriga emottogo från katedern i École des
beaux-arts, där Taine föreläste. Hans låga, litet monotona röst och hans
lugna föredrag, fritt från varje spår av affektion och utan inslag av
annat patos än den absoluta saklighetens, verkade med elementär kraft
på hans auditorium. Det föreföll som om intet rum för kritik eller
motsägelse gentemot hans framställning över huvud kunde existera. Allt
slöt sig samman utan luckor, kausalsammanhanget framträdde blottat i
sina urelement, tingens dolda och hemlighetsfulla inre mekanism
syntes avslöjad som ett maskineri — man hade blott att konstatera faktum
och gå vidare. Det historiska förloppet hade genom Taines metod ställts
i en belysning, som för framtiden enligt hans och hans lärjungars
uppfattning möjliggjorde dess restlösa utforskande, och den av gammalt
bestående skillnaden mellan historiska och exakta vetenskaper syntes
härigenom definitivt upphävd.
Ganska långt fram i tiden gällde också denna Taines ryktbara teori
som vetenskapens sista ord, och på alla håll fick hans metod
verksamma och hänförda anhängare. Mest bekant bland hans lärjungar i
de nordiska länderna är Georg Brandes, vilken hela sin verksamhet
igenom företrädde en åskådning, genomsyrad av Taines idéer. Så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
