Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Dagens frågor 20 maj 1928
- Ett hundraårsminne
- Sovjetunionens trångmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
europeiska idéhistorien under det nittonde århundradet, en typisk och
fullödig exponent för sitt sekels andliga verk på gott och ont.
Sovjetunionens
trångmål.
Sovjetregeringens ekonomiska inrikespolitik har alltid
varit resultatet av en kompromiss mellan
centralmaktens strävanden att genomföra socialismens principer och nödtvånget att
upprätthålla ett drägligt förhållande till bondeklassen. I stort sett har
denna politik tagit sig uttrycket av en serie nödtvungna eftergifter för
bondebefolkningens synpunkter och krav.
En alldeles särskild skärpning får detta förhållande mellan de tvenne
— icke över- och underordnade; utan snarast koordinerade — makterna,
regeringen och bondeklassen, genom den årligen återkommande
nödvändigheten att realisera skörden. Detta är i själva verket den största
ekonomiska operationen i Sovjet-Ryssland. Den allra största delen av
Rysslands spannmålsskörd konsumeras visserligen lokalt, på eller i närheten
av produktionsorten, men därutöver måste stadsbefolkningens, framför
allt industriarbetarnas behov tillfredsställas, och slutligen kräver
Sovjetunionens utländska betalningsbalans med ofrånkomlig nödvändighet att
varje år en betydande spannmålsexport äger rum.
Utbytet med stadsbefolkningen likvideras genom att industrien och
hantverket tillgodoser böndernas behov av redskap, verktyg och kläder.
Detta utbyte försiggår i regel jämförelsevis friktionsfritt, och bönderna
sakna i stor utsträckning kännedom om att de för dessa varor få
betala priser som i förhållande till kvaliteten ligga långt över
världsmarknadspriset och sålunda i själva verket tvingas att på sina ryggar bära
bördan av det socialistiska industrisystemets uppehållande inom den
artificiellt isolerade ryska marknaden.
Betydligt svårare är däremot det årliga organiserandet av
spannmålsexporten. Denna är i Sovjetunionens ekonomi i minst lika hög grad en
hörnsten som fallet var i Tsarryssland. Hela den stora operationen kan
emellertid ej genomföras emot en obstruktion från bondeklassens sida.
Detta tvångsläge har ideligen kommit Sovjetregeringen att åsidosätta sina
socialistiska synpunkter för det omedelbara produktionsbehovets krav.
Den under de första åren följda »bondefattigdomspolitiken» —
favoriserandet av landsbygdsproletariatet — omöjliggjorde i det närmaste
produktion för export. Resultatet av den senare genomförda omsvängningen
har blivit att storbondeelementet — »kulak’erna» — måst alltmer
gynnas. Dessemellan har sovjetmyndigheten visserligen på olika sätt —
genom upprättande av socialistiska »mönsterbruk», genom krediter åt
bondekooperativer och annorledes — sökt hävda sin allmänna
socialistiska politik. Det enda sätt, på vilket en dylik metod skulle kunna göras
i någon mån effektiv, vore emellertid en vidsträckt och riklig
kreditgivning till de kollektivistiska tendensernas landsbygdsorganisationer.
En dylik har också upprepade gånger försökts, men i allmänhet måst
övergivas. Man har icke råd. Även här strandar den socialistiska
politiken på finansiella tvångssituationers klippor.
I detta hänseende har läget under det senast gångna hushållsåret varit
svårare än någonsin. I allra största utsträckning har nämligen importen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 20:48:05 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1928/0313.html
