Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Dagens frågor 20 maj 1928
- Sovjetunionens trångmål
- En förräderiprocess i Elsass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blivande bundsförvant vid det stora befrielsekriget för Indien ha
imperialisterna och militaristerna fått sitt. Bönderna matas samtidigt med
smicker och löften, och under allt detta fortgå utan avbrott de allt
ängsligare trevandena efter nya utländska krediter — i största
utsträckning just från de stater, vilkas intressen man med alla tillgängliga medel
öppet angriper. Men den ryska regeringskonsten har alltid utmärkt sig
för förmåga att uppvisa helt olika ansikten. I det närvarande läget
kunna dock de makthavandes högst reella oro och ängslan över både
den inre och den yttre situationen icke längre döljas. De allt
högljuddare ropen över »den kapitalistiska världens förberedelse till ett
anfallskrig mot arbetarnas och böndernas socialistiska fädernesland» tillåta
knappast någon annan tydning än denna.
En förräderiprocess
i Elsass.
Sedan maj månads början har i den elsassiska
staden Colmar pågått en stor förräderiprocess
mot 15 häktade och 7 ur landet undkomna s. k. autonomister, vilka
dessförinnan suttit häktade i flera månader för att, så snart
parlamentsvalen voro överstökade, ställas inför rätta, anklagade för
delaktighet i en påstådd stor sammansvärjning mot den franska statens
säkerhet. Franska, tyska och schweiziska tidningar ha dag efter dag
publicerat mycket utförliga rättegångsreferat, och särskilt i Elsass har
man följt rättegången med den mest spända uppmärksamhet. På
många håll betraktar man där de häktade som martyrer, och ett
sensationellt uttryck fick denna uppfattning i valet av två bland dem till
deputerade, d:r Ricklin för Altkirch och skolläraren Rossé i Colmar.
Hade processen, som ett av de åtalades vittnen påstod, planerats som
en valmanöver, så slog den som sådan mycket illa ut. Före sin
arrestering hade nämligen Ricklin och Rossé endast mycket små utsikter
att bli valda, och i sin helhet tyckas häktningarna och andra
processförberedelser närmast ha bidragit att i hela Elsass öka antalet
autonomiströster vid valen. Själva rättegångsförhandlingarna ha för övrigt
varit av den art, att de svårligen lända franskt rättegångsväsen till
heder eller elda de elsassare, vilkas känslor för »det inre Frankrike»
förut varit en smula ljumma, till någon riktigt glödande fransk
patriotism. Alldeles oavsett, huru processen utfaller, kan den redan nu
från rent politisk synpunkt betecknas som ett missgrepp. Det är med
helt andra medel i Elsass rådande missnöjesstämningar böra
bortarbetas.
Anklagelseakten utgår från att sätta likhetstecken mellan
autonomisträvanden och separatism, och denna synnerligen tvivelaktiga
arbetshypotes tyckes av allmänne åklagaren och polisvittnena betraktas nära
nog som ett axiom. »Den autonom-separatistiska rörelsen», heter det
i anklagelseakten, »skapad i Elsass-Lothringen redan före
vapenstilleståndet av tyskar eller tyskvänliga elsassare, har städse fullföljt ett
för den nationella enheten väsentligen farligt syfte, i det att den
inriktat sina ständiga ansträngningar på en fullständig brytning mellan
Frankrike och de återvunna provinserna.» »Den autonomism jag
bekämpar», förklarade polisvittnet Becker, »är den som med olagliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 20:48:05 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1928/0315.html
