Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 20 maj 1928 - En förräderiprocess i Elsass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medel vill frånrycka Frankrike och ge åt ett annat land det som
tillhör Frankrike; autonomism och separatism, det är ett och detsamma.»
Man bör ha denna — av vederbörande säkerligen bona fide hysta —
grunduppfattning i minne för att förstå deras benägenhet att i alla
de åtalade autonomisternas göranden och låtanden inlägga ett
konspirativt syfte. Anklagelseakten vill göra gällande, att detta syfte tagit
sig uttryck bl. a. i tillkomsten av föreningen Heimatbund, i
uppsättandet av tidningar, sådana som Zukunft, Volksstimme, Das Neue Elsass
och Wahrheit; i förläggareföretag sådana som Erwinia och Colportage
évangélique, allt åtgärder, som fingo till uppgift att »i de återvunna
provinserna sprida den tyska kulturen», att »energiskt motarbeta den
franska assimilationen och på denna väg förbereda de befriade
departementens återgång till Tyskland». Enligt anklagelseskriften skulle
denna rörelse de senaste månaderna, efter en tids avmattning, »lyckats
återfå en så intensiv aktivitet, en så fullständig sammanhållning, att
den höll på att utsätta den nationella tryggheten för en omedelbar
fara». Det vore därför i grevens tid man »demaskerat komplottens
ledare och förnämsta redskap». Bl. a. organiserades formliga anfalls-
och stormtrupper, väpnade med blydaggar och uppsatta »i anfalls-
och försvarssyfte mot myndigheterna». Rörelsen finansierades, enligt
samma aktstycke, från tyskt håll, och dess ledare stodo i ständig
förbindelse med till Tyskland flyktade notoriska uppviglare och
varjehanda »alltyska» organisationer. »Själen i komplotten» vore d:r Ricklin,
som för övrigt »vigt hela sitt liv åt upprätthållande av tyskheten i
Elsass och Lothringen». Boktryckaren René Hauss i Strassburg hade
ledningen av »stormtrupperna» och övervakade deras övningar, en f. d.
prästman, abbé Joseph Fasshaner, anskaffade genom en mellanhand
tyska pengar åt förläggareföretaget Erwinia, och den 1926 som
undertecknare av ett manifest från Heimatbund avskedade skolläraren
Joseph Rossé uppviglade sina kolleger bland lärarekåren, inför vilka han
»systematiskt och passionerat nedsvärtade och diskrediterade de franska
institutionerna».
Sådant är huvudinnehållet av anklagelseakten. Vill man även höra
andra parten, så sker detta bäst genom att taga del av ett
sammandrag av d:r Ricklins något långrandiga skildring ett par av de första
rättegångsdagarna av sin levnad och sin politiska trosbekännelse. D:r
Ricklin, en 65 års man, läkare i Dannemarie, var mångårig medlem
av tyska riksdagen, där han bl. a. angrep regeringen under
Zabern-debatten. Mot slutet av kriget var han president i Rikslandets
lantdag och gjorde, när det tyska sammanbrottet kom, ett försök att efter
mönster från det sönderfallande Österrike upprätta ett nationalråd för
Elsass-Lothringen. Detta sköts emellertid åt sidan av de efter
vapenstilleståndet intågande fransmännen, och Ricklin återvände till sin
födelseby och sin läkarepraktik. Snart blev han emellertid utvisad
»med ett magert bagage och 500 francs» samt »utan att ha begått
något annat brott än att ha varit tysk undersåte». I dessa utvisningar
såg han de från Frankrike återkomna elsassarnas verk. »De togo
hämnd på dem, som måst stanna kvar.» Sedan Versaillesfreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
