Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Första kammar-frågan. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 GEORG ANDRÉN
visst skulle det vara till fördel för en rationell handläggning av
inånga politiska frågor, om en avlastning kunde ske både i fråga
om Kungl. Maj:ts och riksdagens arbetsbörda. De båda
statsmakternas beskäftiga sysslande med stort som smått stärker
ingenderas anseende och auktoritet. Statsintressets fortgående
expansion har lagt en oskälig arbetsbörda på både förvaltning
och riksdag, och den senare, vars byråkratiska organisation visat
den minsta förmågan av anpassning, har fått en överbelastning,
som gör den parlamentariska kontrollen både nyckfull och
ineffektiv. I den värsta riksdagsbrådskan silas mygg och sväljas
kameler, medan parlamentsledan frodas både inom och utom
riksdagen.
Det är lätt att uttala vissa önskemål. Vern skulle icke finna
det önskvärt, att en gräns sattes för regeringsauktoritetens
förvittring och regeringsmaktens förfall? Vem skulle icke —
bortsett från riksdagens beati possidentes — gärna se, att riksdagen
mera respekterade de gränser, utanför vilka den parlamentariska
kontrollen blir småaktig och det parlamentariska ingripandet ett
utslag av okritisk dilettantism? Vem skulle icke önska, att de
parlamentariska formerna gåve regeringen ökade möjligheter att
göra sig gällande? Vern skulle icke hälsa med tillfredsställelse, att
riksdagens arbetsformer lade större hinder i vägen för
anslags-krävande motionärer? Vore icke en begränsad användning av
den gemensamma voteringen vid beviljandet av nya eller ökade
anslag en reformväg, som vore värd att tänka på? Varför skall
det vara tekniskt lättare att genomdriva det största anslag än
den obetydligaste lag?
Vid sidan härom måste det givetvis vara ett intresse av största
vikt att på alla platser i vårt offentliga liv få för sin uppgift så
väl kvalificerade personer som möjligt. Detta intresse är icke
mindre ifråga om riksdagen än ifråga om förvaltningen, icke
mindre ifråga om Andra kammaren än om den Första — ehuru
menige man ej sällan äro ense om två ting: dels att Andra
kammaren skall ha mera makt än Första kammaren, dels åter att en
Första kammar-ledamot måste vara mera kvalificerad än en
medlem av den »folkvalda» kammaren. Så inflytelserik som den
svenska riksdagen är, är det givetvis ett riksintresse av första
ordningen att i alla dess avdelningar få den bästa möjliga
personuppsättning.
Detta problem är endast i ringa grad tillgängligt för konstitu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
