Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Första kammar-frågan. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAMMAR-FRÅGAN 339
gentemot denna makt är därför för närvarande endast möjligt
för ett organ, som självt kan åberopa ett demokratiskt ursprung.
Alla tankar att för närvarande skapa ett odemokratiskt överhus
äro icke bara otidsenliga utan orealiserbara. Hade de framgång,
skulle de omintetgöra vårt främsta lagliga organ för demokratisk
självkontroll; de skulle göra vårt överhus maktlöst och spoliera
vårt tvåkammarsystem.
Många konservativa teoretiker ha lekt — och leka kanske ännu
— med tanken att skapa ett överhus på klassvalens grund.
Tanken förtjänar i nuvarande situation icke mycken
uppmärksamhet, ty den saknar all aktualitet. Dess bättre — ty kunde
den realiseras, skulle den skärpa intressemomentet och
intressemotsatserna i svensk politik, redan nu beklagligt starka, och
yttermera politisera våra yrkesorganisationer, vilka bevisligen på
ett mindre tillfredsställande sätt skulle lösa sina egentliga
uppgifter, om de förvandlades till politiserande församlingar. Med
tillfredsställelse ser man också, att alla medlemmarna bland 1926
års Förstakammar-sakkunniga bestämt tagit avstånd från dessa
spekulationer om en intresserepresentation. Det enda man med
någon visshet skulle kunna säga om en dylik representation —
om den nu vore möjlig att realisera — vore måhända, att det
allmänna intresset skulle bli illa tillgodosett bland de många
enskilda intressena.
Den härskande demokratiska tidsriktningen sätter snäva
gränser för varje praktisk diskussion av Förstakammar-frågan och gör
denna endast i ringa mån tillgänglig för konstitutionella reformer.
Nu som ofta förut kommer det framför allt an på
omdömesförmågan och ansvarskänslan hos dem, som ha att fylla
institutionerna med ett levande innehåll, på väljarna och på de valde.
Förstakammar-frågan måste alltså väsentligen lösas av våra
landsting. Dessas växande betydelse skall måhända bidraga till att
giva landstingsvalen ett ökat intresse och landstingen en bättre
personuppsättning. På de rättsliga reformernas väg kan man för
närvarande så litet uträtta. Med denna resignerade betraktelse
måste var och en, som stannar inför vårt Första kammar-problem,
börja och sluta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
