Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Demokratiens övervinnande. Av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 RUTGER ESSÉN
fattningslivet som förtjänsten av det beprisade tillståndet
tillkommer.
I England är sålunda den legalt tämligen obegränsade politiska
demokratien faktiskt starkt begränsad genom den starka sociala
aristokratismen. Den ledande klassen betraktar sig själv som
bärare av — visserligen även särskilda företrädesrättigheter men —
framför allt ett särskilt ansvar för det allmänna, och denna
åskådning godkännes implicite av majoriteten av de breda folklagren.
Ända långt in i arbetarepartiets organisation är Englands
rege-ringssätt ett »government by gentlemen». I samma riktning
verkar pressens koncentration i nära samband med de ledande
finans-intressena samt icke minst trycket av den världsomfattande
uppgift som ligger i imperiets upprätthållande, och vars principiella
berättigande knappast bestrides av någon mera betydande grupp.
Skall ett samtida exempel ges på möjligheten av demokratiens
självbegränsning erbjuder därför England det tacksammaste
illustrationsmaterialet.
Även i Frankrike, i genomsnitt ännu mer än i England, är den
sociala traditionalismen utomordentligt fast rotad. Det
individuella frihetskravet är här också, även hos de klasser som framfor
andra uppbära demokratien, i viss mån starkare än
jämlikhetskravet, och den därmed nära sammanhängande
privatäganderättens princip har därigenom även i Frankrike fått en fastare
moralisk grundval än i kanske något annat europeiskt land. Även
den politiska demokratiens verksamhetsområde blir därigenom
klart begränsat.
I Tyskland har demokratien i psykologiskt och socialt
hänseende snarast större möjligheter än i England och Frankrike att
bli reell. I verkligheten är emellertid det samtida Tyskland ej
heller efter kriget ett demokratiskt land. Regleringen ovanifrån av
det offentliga livets företeelser är nämligen alltför fastgrodd, och
utövningen av denna kontroll ligger alltför mycket i händerna på
en byråkrati av typisk »överhets»-karaktär, för att den tyska
demokratien skulle bli annat än skenbar. Den politiska
demokratiens fria spelrum är därför också rent faktiskt synnerligen
begränsat, så mycket mer som landets hela ekonomi efter
Dawes-planen och Locarno i så stor utsträckning kontrolleras av utländsk
storfinans.
I de skandinaviska länderna, och ej minst Norge och Sverige,
är däremot demokratien ganska reell. De sociala hämnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
