Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Demokratiens övervinnande. Av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 RtJTGER ESSÉN
I politiskt hänseende erbjuder »den stora amerikanska
demokratien» samtidens främsta exempel på demokratiens
övervinnande inom demokratiens egna former. Förenta Staterna av i dag
är i verkligheten världens mest fulländade oligarki. Den politiska
demokratien har indämts, kanaliserats och oskadliggjorts genom
de av finansintressena helt behärskade, tekniskt utomordentligt
fulländade partiorganisationerna, varjämte det hela moraliskt
sammanhålles genom pressens rikliga tillhandahållande av
standardiserad massopinion och maskeras med reklamens och det
billiga nöjeslivets stimulantia.
Denna lilla skissframställning av den samtida demokratiens
karaktär ger otvivelaktigt en helt annan bild än den tavla av ett
upplyst folkvälde, som föresvävade demokratiens äldre
förkämpar. Sanningen är, att demokratien överallt visar sig inkompetent
att handha ledningen av samtidens alltmer komplicerade
samhällen, och att dessa därför av rent nödtvång genom mer eller mindre
synbara motinflytanden sätta den helt eller delvis ur spelet.
Demokratien i funktion är visserligen i olika samhällen och hos
olika folk av varierande natur, men så gott som alltid
frihetsfientlig, oftast även kulturfientlig. Den kan dessutom ingalunda,
såsom dess förkunnare ivrigt framhålla, betraktas som någon
fredsgaranti, varken inåt eller utåt. Det förhåller sig i stället så
att demokratien mindre än något annat regerings sätt erbjuder
garantier mot av masspassioner framkallade katastrofer.
Demokratien är nämligen till sitt väsen närmast att förlikna vid en blind
naturföreteelse, alltför omedveten för att kunna vinna politisk
erfarenhet och känna ansvar. Dess minne är kort, och även dess
begrepp om de egna intressena ytterligt osäkra. Endast där
demokratien psykologiskt behärskats av densamma uppvägande ärvda
inflytelser av motsatt art har den hittills kunnat fungera utan
större skada.
Denna kritik mot demokratien går igen i så gott som alla
samtida stater. Skarpast har den kanske utformats i Frankrike
(Faguet, Maurras, le Bon, Daudet m. fi.), men samma kritiska
anmärkningar framställas i olika tonarter så gott som överallt,
där verklig erfarenhet förefinnes av demokrati i funktion. Man
har också på många håll börjat få blicken öppen för den slående
parallellismen i den antika kulturens upplösningsprocess, vilken
på alla områden bar prägeln av ett demokratiens långsamma
genomträngande av de antika stats-, samhälls- och kulturformerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
