Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Bidrag till det senare 1800-talets politiska historia. Av Hilding Rosengren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 357
- Omsorgen att sammanhålla partiet ålåg främst de faktiska ledarna
(något formellt politiskt ledarskap fanns ej): Posse, Key och C. Ifvarsson:
Men dessa fullföljde i viss mån skilda syften. För Posse var opposi-
tionen möt regeringen viktigast. Han strävar genom anslagsnedsättnin-
gar och eljest att bereda statsrådets ledamöter motgångar. I mycket
stor utsträckning hade han - partiet med sig, om också ej alla bönderna
rätt "uppskattade hans syften. Emil Key åter ville främst lösa de
stora frågorna: grundskatternas och indelningsverkets avskrivning och
försvarsfrågan. . Han är den spéecielle målsmannen för kompromisspoli-
tiken. C.: Ifvarsson slutligen företräder främst partiets sparsamhets-
politik, men han förde ock moderationens talan. Emellertid ha de tre
partiledarna i det hela väl samverkat. »Deras strävanden flöto i många
stycken samman. Det som Posse menade som ett nålstygn åt ministä-
ren var för Ifvarsson en besparing, och det som till äventyrs för Key
betydde en eftergift för att blidka Oscar II, var för C. Ifvarsson ett
drag av moderation och stod väl samman med den svenske bondens
djupt rotade rojalism». Med Posses avgång från ledareplatsen och
under den andra de Geerska ministärens första år avtogo de opposi-
tionella tendenserna för att lämna rum för en allvarlig strävan att lösa
de stora frågorna i kompromissens tecken. Härtill medverkade särskilt
E. Key och Ola Andersson i Burlöv. Under mycket stora svårigheter
lyckades dessa jämte meningsfränder tvinga partiet att gå längre i
försvarsfrågan än det egentligen önskade. Det »anbud>», som partiet
gav 1878, måste i jämförelse med dess tidigare och senåre uppfattning
betraktas som mycket högt. Ej minst Keys ovilja mot de Geer och mot
konungen personligen efter försvarsfrågans fall 1878 gjorde, att lant-
mannapartiet blev starkt oppositionellt vid följande riksdag, varjämte
sparsamhetstendensen kraftigt framträdde, ehuru ingalunda harmoniskt
samverkande med oppositionstendensen. I kampen mot 1880 års värn-
pliktslag lyckades ledarna åter sammansluta det starkt splittrade
partiet. ;
Liksom lantmannapartiets uppkomst och politiska verksamhet präg-
las av samverkan mellan bönder och herremän, mellan bondeuppfatt-’
ningen och de teoretiskt bildades uppfattning, är också dess organisa-
tion resultat av denna samverkan, vilket förf. genom ingående studier
i offentliga och enskilda handlingar till fullo ådagalagt. Det tidigare
lantmannapartiet har mycket i sin organisation som erinrar om stånds-
tidens kotterier och konklaver, men lantmannapartiet av 1880 står nog
det moderna högerpartiet närmare än det står den Ifvarssonska gruppen
i bondeståndet. Hela den organisatoriska utrustning, som ett modernt
riksdagsparti förfogar över, fanns redan hos lantmannapartiet — fram-
håller d:r Thermgenius — om man bortser från formellt inträde: och
medlemskap, skriven partistadga och partitvång. Partidisciplinen var
sträng nog, i synnerhet från slutet av 1870-talet; tack vare det mäktiga
niomännarådets vaksamhet. . Partisammankomster förekommo nära nog.
en gång i veckan, de flesta vid riksdagens början och vid budgetbehand-
lingen. Partiets makt var så gott som :’ uteslutande negativ: Att det
positiva resultatet av det äldre lantmannapartiets. strävan blev så pass:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
