Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - En populär Pechlinbiografi. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 LITTERATUR
område, och han fann det för alla tider giltiga nyckelordet till
kulturvetenskapens problemer i begreppet historisk utveckling. Hans skiss av
det athenska statsskickets utveckling ger det första exemplet på politisk
historia i vår tids mening; i sina föreläsningar om statskonsten lägger
han en fast grund för samhällsvetenskapen; i Metafysiken ställas för
första gången Hellas’ tänkare från Thales till Platon in i ett idéhistoriskt
sammanhang. Till dessa epokgörande verk sluter sig värdigt den lilla
fragmentariskt bevarade skriften om diktkonsten. Den ger på ett
femtiotal små trycksidor en knapp framställning av hjältediktens och
sorgespelets uppkomst och utveckling samt en analys av dessa diktarters
säregna karaktär och de krav de ställa på diktaren: men den är det
senapskorn, ur vilket all senare litteraturforskning spirat upp. Bokens
anseende har lidit på, alt den under vissa tider missbrukats som en lagkodex
för poesien; nu står det oss fritt att erkänna, att dess föreskrifter och
iakttagelser vittna om fin estetisk uppfattning och ovanlig skarpblick
särskilt för den dramatiska tekniken, och att grundidéerna i den där
skisserade poetiken väl äro värda att. beaktas även i den aktuella
diskussionen. Därtill räknar även språkvetenskapen den lilla boken bland sina
klassiska dokument; i något löst samband med de stilistika
föreskrifterna för tragedien ger Aristoteles nämligen en klassifikation av
språkljud och ordklasser, som fått grundläggande betydelse för den
grammatiska begreppsbildningen.
Trots sin omätliga historiska betydelse och sitt i många avseenden
be-ståndlande värde torde Aristoteles’ Poetik i nutiden knappast kunna
påräkna någon mera vidsträckt läsekrets; den är icke och har aldrig varit
någon populär bok. Aristoteles saknade ingalunda förmågan att skriva
elegant och lättfattligt — ett vackert exempel ger skriften om Athens
statsskick — men i Poetiken har han låtit alla dylika hänsyn fara:
boken har, litterärt sett, karaktären av ett akademiskt kompendium.
Stilen är naken och abstrakt, tankegången ofta endast skisserad,
framställningen späckas med facktermer, tröttande rekapitulationer omväxla
med antydningar vilka förbli dunkla för dem som ej varit i tillfälle att
följa professorns föregående kurser. Lektyren måste under sådana
förhållanden alltid bli mera mödosam än egentligen nöjsam, och det
följer redan av de i boken dryftade problemens art, att denna
möda är ytterst givande för filologen och lingvisten, litteraturforskaren
och estetikern, men att den s. k. bildade allmänheten svårligen
därav kan hämta något rikare utbyte. Den översättning av Poetiken,
som biblioteksamanuensen Wilhelm Norlind nu framlagt, torde också i
främsta rummet vara avsedd för de studenter och vetenskapsmän inom
de nämnda områdena, som ej kunna tillgodogöra sig det grekiska
originalet, och i den mån en tolkning av Aristoteles’ Poetik är ägnad att
tillgodose den läsekretsens behov, fyller den självfallet en kännbar brist i
vår översättningslitteratur.
Av en tolkning med sådant program kräves skarp och klar
interpretation — hellre pedantisk än grumlig —, möjligast precisa återgivande
av facktermerna samt en kommentar som koncentrerar sig på att göra
antydningarna förståeliga, förtydliga tankegången, belysa dunkla ställen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
