Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - En historisk idyll. Av Bengt Hildebrand - Hans Wåhlin: Strängnäs. Svenska kulturorter. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 367
EN HISTORISK IDYLL
Hans Wåhlin, Strängnäs. (Svenska kultur or ter. 8.)
Stockholm, P. A. Norstedt & Söners förlag, 1928. 64 s. Pris kr. 2: 00.
Det Norstedtska förlagets topografiska serie »Svenska kulturorter»
torde redan ha hunnit tillvinna sig ett allmänt intresse. Av dessa
populärvetenskapliga, vackert utstyrda små monografier ha två berört
Vadstena och Sigtuna med respektive professor Andreas Lindblom och dr
Bengt Thordeman som författare; Kalmar och Borgholm ha skildrats
i ett häfte av lektor Hjalmar Alving. Seriens övriga nummer ha ägnats
Visby, Lund och Malmö samt i år Ystad och Strängnäs, samtliga
författade av dr Hans Wåhlin. Visby med dess skiftande och
självständiga öden står som en ort för sig bland dessa. Men även de tre skånska
städerna äro märkta av sitt hemlands geografiska gestaltning med dess
starkt särpräglade historiska utveckling, så avvikande från det övriga
Sveriges. Med sin senaste bok åter, den om Strängnäs, har dr Wåhlin
kommit in på ett område, vars belägenhet i hjärtat av Svealand
medfört helt andra traditioner av svensknationell art.
»I templets skugga» är en inskrift, som skulle kunna sättas över små
och gamla katedralstäders historia litet varstans i världen. Det ligger
i den verklighet, som en sådan rubrik avspeglar, redan från början
något av på en gång historia och idyll. Den kristna universalismen
och romarkyrkans csesariska arv voro båda världshistoriska makter.
Den enas genomträngande innerlighet,1 den andras fasta, klart och skarpt
konsekventa system kunde icke undgå att märkas, varhelst de gemensamt
bröto mark för religion och kultur. I de små stiftsstäderna, som i
olika länder blevo denna utvecklings högkvarter och fästen, flockade
sig borgarhusen kring katedralens mäktiga murar. De uppåtsträvande
dömspirorna symboliserade ideal, inför vilka mänskorna måste böja
sig och känna, att även deras kanske eljest förgätna och isolerade bygd
fick del i ett större och rikare sammanhang. Till synes grusade
medeltidskyrkans fall mångenstädes en stolt och imponerande tradition. Men
reformationen visade sig småningom mäktig att omvandla denna under
bibehållande av både det religiösa och kulturella arvet. De små
stiftsstädernas stilla avskildhet blev en ingalunda dålig jordmån för
energa-mättad samling och meditativ innerlighet.
Med rätta skriver dr Wåhlin, att Strängnäs’ historia är dess biskopars.
Som kultort var staden ännu äldre, och i det medeltida
Strängnäs-breviariet ljuder ännu en återklang av gudsmännens strid mot
avguda-beläten och hednaoffer. Ur kampen gick kyrkan segrande, ytterligare
väpnad med den helige Eskils omstrålade martyrnamn. Av blotstället
blev ett biskopssäte, som nämnes redan 1120. Som marknadsplats var
staden för ringa för att kunna tävla med Stockholm eller
åmynnings-städerna Västerås och Arboga. Så mycket starkare betonad blev
stiftsstadskaraktären. Det till sin art universella biskopsdömet fick i
Strängnäs under senare medeltiden även ett starkt nationellt inslag, då dess
innehavare uppburo värdigheten av rikets kansler. Ännu lyser ur hävden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
