Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - En historisk idyll. Av Bengt Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 i LITTERATUR
med stark glans den trilogi av nära efter varandra följande stora biskops-
namn, som utgöres av Tomas — frihetssångens och Engelbrektsvisans
skald —, den mäktige Sigge Ulfsson med sparren i vapnet samt Kort
Rogge, doktor i kanonisk och romersk rätt, som »smakat på humanis-
mens källor: och skolat sitt latin vid studiet av de antika författarna».
Det var biskop Kort, som 1495 lät trycka ett breviarium, vilket stiftsprä-
sterna ålades köpa inom två månader vid äventyr av exkommunikation
och penningbot. Dr Wåhlin framhåller, att nutida förläggare möjligen
kunna avundas den gamle bispen ett så kraftigt reklammedel!
Den siste katolske Strängnäsbiskopens, Magnus Sommars, gestalt för-
svinner 1538 i Krokeks kloster på Kolmården. Då hade redan national-
konungadöme och reformation triumferat. Just i Strängnäs valdes Gustav
Eriksson till konung den 6 juni 1523. Ärkediakonen Laurentius Andreze
och katedralskolans föreståndare magister Olavus Petri äro namn, som
visa Strängnäs” andel i reformationsminnena. För staden själv betydde
övergången dock en stark minskning i betydelse. Endast hertig Karls
nitiska verk kunde rädda den ur förfallet. Till Strängnäs koncentrerade
han mycket av sin strävan till reformationens försvar. I dess döm lades
han slutligen till vila och i fyra andra gravkor hans nära fränder. Vär-
digheten av kungagravkyrka blev en stor tillgång för framtiden. Nya
andliga stormansnamn prydde Strängnäs biskopsstol: Laurentius Pau-
linus Gothus, som 1626 upprättade gymnasiet, och Johannes Matthixe
(d. 1670), från vilken ett dyrbart bibliotek i kyrkan stammar. Så gick
staden med nya krafter framtiden till mötes. Den stora branden 1871
och järnvägens tillkomst 1895 ha förändrat det yttre av stadsbilden.
»Men den nya tiden har varit skonsam mot idyllen», skriver Wåhlin.
»Laurentius Paulinus” stad lever ännu, omgiven men icke besegrad av
det moderna livets byggnadsverk och kulturmakter».
Strängnäs” klenod är alltjämt dömen. Även den har haft sina förfalls-
perioder. För att nämna ett par drag utanför Wåhlins skildring, kunna
ur en reseberättelse från 1818 citeras ett par rader, som tala för sig
själva: »I Franckiska grafchoret hade til min stora förundran stadens
boktryckare uplagt hela sit pappersförråd. Ingenting är skönare än
den nu mera casserade altare-taflan. Hon har fått afsked och är
flyttad på en sidowägg ... Et litet brunmåladt kors står nu på altaret :
emellan de höga hwita colonnerne, hwilka med alt gipsarbetet är i
mycke wacker stil och i den nyare smaken».
»Hon har fått afsked», hette det! Men även »nyare smak» kan få
röna omvandlingens lag och det av Kort Rogge införskaffade mysterie-
skåpet med Bryssels stämpel och årtalet 90 (= 1490) har ånyo kommit
till heders. Dess underbart rika skönhet strålar åter från altaret ut
över kyrkan och de livfulla, förgyllda figurerna tala sitt gamla språk
och binda forntid och nutid samman med den religiösa känslans och
konstens dubbla band. Ett ståtligt minnesmärke har Karl IX i kyrkan:
en trähäst, uppbärande en praktfull, förgylld rustning; att förf. uppger
rustningen ha varit Johan III:s är en lapsus calami. Och i Carl Carlsson
Gyllenhielms gravkor hänger vittnesbördet om »Schola captivitatis» —
som det en gång uttryckts i modern diktform:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
