Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 26 juni 1928 - Den femtionde rådssessionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 DAGENS FRÅGOR
Den tredje huvudfrågan vid jubileumssessionen var den segslitna
ungersk-rumänska optantfrågan, med vilken rådet resultatlöst strävat
ända sedan 1923, om än med vissa avbrott (se om denna frågas
tidigare stadier Verner Söderberg, Lärorika rådsförhandlingar i
Geneve, i denna tidskrift, 1928, sid. 180 ff.). Rådet hade i denna
fråga betänkliga föregåenden, i det att det i sept. 1927 tagit sig före
att ge en i arbete varande skiljedomstol vissa direktiv att avdöma ett
mål till den av rådet gynnade partens (Rumäniens) förmån. När
Ungern självklart motsatte sig ett folkrättsligt novum av så betänklig
art, slog rådet i mars 1928 plötsligt om och förordade sakens
avgörande genom den ursprungliga skiljedomstolen, förstärkt med två
»ex-neutrala» bisittare. Mot detta nya domslut propsade Rumänien och
utverkade åtminstone ett påpekande av att till de handlingar i målet
skiljedomstolen skulle studera även hörde rådets beslut av september
1927. Rumänska regeringen hade nu formligen anmält, att den ej
kunde godtaga rådets marsbeslut. Något försök till påtryckning på
Rumänien av samma art som nyss förut på Litauen förekom
naturligtvis icke. Rådet skyndade i stället att till båda parterna rikta en
Chamberlainsk farbroderlig maning att genom direkta förhandlingar
och ömsesidigt tillmötesgående själva lösa frågan. Samtidigt sade det
sig vidhålla sina tidigare beslut av sept. 1927 och mars 1928, resolut
blundande för att dessa beslut gingo i motsatt riktning.
Rådspresidenten, cubanen Aguero de Béthencourt, skyndade därpå att
munt-ligen tillägga, att därmed vore frågan slutbehandlad i rådet, varvid
ett energiskt non hördes från Ungerns grånade ombud, den
outtröttlige åttioåringen greve Apponyi. Rumänen Titulescu, som denna gång
demonstrativt anslutit sig till rådsresolutionen, passade nu på
tillfället att skissera ett fantastiskt nytt förslag till frågans lösning. Man
borde enas om en av rådet utsedd skiljedomare (sir Austen
Chamberlain), vilken skulle med för båda parterna förpliktande kraft
bestämma skadeersättningsbeloppen. Sedan skulle dessa utbetalas ej av
Rumänien, utan av Ungern, varvid de finge avskrivas på Ungerns
krigskadeståndsskuld till Rumänien, oberoende av att åt Ungern 1924
medgivits moratorium för obestämd tid å denna skuld. Greve
Apponyi gav genast tydligt tillkänna, att ungerska regeringen ej
reflekterade på detta anbud, och han bebådade även, att — om den direkta
förhandlingens väg än en gång visade sig oframkomlig — Ungern
torde återkomma med ny erinran om att den enligt
Trianonfre-dens art. 250 tillsatta skiljedomstolen till följd av den rumänske
ledamotens domarestrejk ej är domför samt att rådet enligt samma
traktatbestämmelse är skyldigt att komplettera domstolen med en ny
domare. Härtill gavs från rådshåll intet svar. Rådet synes
framhärda i att vilja hjälpa Rumänien att sabotera skiljedomsinstitutct,
och enbart denna omständighet är tillräcklig att betaga den femtionde
rådssessionen dess eventuella anspråk på att anses som ett rättens
redskap i opartisk funktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
