Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Demokrati och regeringsmakt. Av Tom Forssner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATI OCH REGERLNGSMAKT 389
rallellrörelse, som fick ungefär samma utgång, försöktes på den
konservativa sidan av Lord Randolph Churchill, varom även
kan läsas hos Staaff, men utförligare, roligare och från delvis
andra synpunkter i Winston Churchills biografi över hans fader.
Båda de officiella ledningarna segrade fullt ut och ha, såvitt jag
vet, också behållit makten ända till Lloyd Georges
mångom-skrivna sprängning. Men den kan väl snarare betraktas som
en statskupp än som ett uppror.
Varpå beror då denna ledningens maktfullkomlighet, som ju
även tager sig de starkaste uttryck i parlamentets, särskilt
underhusets arbetsformer? Jag erinrar om, att regeringen alltjämt
suveränt leder underhusets arbete, att den faktiskt i de allra flesta
fall kan i lindan kväva obehagliga privata motioner, att det är
förenat med utomordentliga svårigheter att rubba på dess budget
o. s. v. Såvitt jag förstår, beror det i alldeles övervägande grad
helt enkelt på engelskt lynne och engelska traditioner. Det torde
vara ett genomgående drag i engelskt åskådningssätt på
samhällslivets alla områden, att ledningen skall hava makten, så länge
den är ledning, att den icke bör och icke får rätta sig efter en
styrande svans, men att den måste maka åt sig för en annan verkligt
ansvarig ledning, om intressenterna, väljarna eller vilka de ledda
nu må vara, bliva allvarligt missnöjda. Att denna åskådning
slagit så lyckligt ut i politiken, som man väl får säga att den
gjort — trots allvarliga, ehuru mindre uppmärksammade
svagheter — beror väl i sin tur på säregna sociala förhållanden.
Engelska folket har ju sedan gammalt varit och är ännu i hög
grad bekajat med en vördnad och, mirabile dictu, även en
tillgivenhet för den socialt och ekonomiskt ledande klassen, vartill
ingen motsvarighet finnes i något annat europeiskt land. Denna
ledareklass har varit ovanligt stor och enhetlig, och den har —
häri ligger det icke minst viktiga — alltid funnit det vara en
självklar plikt och en självklar fördel att ägna sig åt politiken.
Det har därför i England blivit något fint att vara politiker.
Kvalificerade medlemmar av denna klass — och även andra
uppåtsträvande talanger, som intresserat någon mäktig man —
ha alltid haft och ha ännu i vida högre grad än annorstädes
möjlighet att vid unga år komma in i underhuset och där hålla
sig kvar. Det har därför alltid i underhuset funnits en elit av
begåvade, erfarna och väl skolade personer, som verkligen dugt till
ledare och som funnit denna uppgift helt naturligt tillkomma dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
