Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Demokrati och regeringsmakt. Av Tom Forssner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATI OCH REGERINGSMAKT 393
socialdemokratiska ledningen är faktiskt ehuru icke formellt
bunden. Över och bakom partiets ledning står den fackliga
organisationen som en evigt hotande, okontrollerbar makt, vars
bud icke kunna trotsas. Detta gör hela systemet till en circulus
vitiosus. Å ena sidan en stark disciplin uppifrån och nedåt,
men å andra sidan ett oemotståndligt tryck nedifrån och uppåt,
utövat av ett tusenhövdat, opersonligt väsen, vars viljeyttringar
ytterst tillkomma genom massor av omröstningar inom föga
kvalificerade primärförsamlingar, givetvis oförmögna att höja sig över
ett i stort sett instinktmässigt handlande från oklart uppfattade
intressesynpunkter.
Systemet torde ingalunda vara älskat av dess mera upplysta
handhavare eller offer, hur man nu skall säga, men det är
troligen ofrånkomligt och visar i så fall hän på en konstitutiv inre
svaghet hos demokratien, som kanske blir ödesdiger. Det gäller
ingalunda blott socialdemokratien. Liknande tendenser framträda
ganska tydligt även inom andra partier, ehuru i andra och mindre
utmanande former. Ett utslag är det demokratiska
partiväsendets fördummande strävan att renodla alla viktiga frågor inom
partikonklaverna, att försöka frampressa det avgörande
ståndpunktstagandet under isolering från andra meningsgrupper på
ett alltför tidigt stadium, då ännu icke trycket av handlandets
ansvar inträtt. Det är som man rent av fruktade att nå enighet
i en taktiskt användbar fråga. Varje parti skall hava sin egen
fullständiga katekes, ägnad att uppvisa den avgrund, som gapar
mellan de trogna och de otrogna. Varje demokratisk regering
bär en sådan katekes i bakfickan och får spilla mycken kraft
och mycken klokskap när det gäller att krångla sig ifrån dess
budord och överbygga det lilla dike, vari avgrunden till
äventyrs funnits bestå.
Kommer en sålunda handicapad, sant demokratisk regering
till makten, så har den ändock icke fått makten, utan står
tämligen rådvill. Den har antagligen för länge sedan kommit under
fund med, att katekesen är tämligen obrukbar och som
katekeser i allmänhet mera ägnad för lära än liv. Minnet av egna
schwungfulla utläggninger börjar bli tryckande. Men samtidigt
ha utan tvivel redan framträtt starka sekteristiska rörelser, som
anse, att katekesen är alldeles för tam. Där står regeringen och
skall tillämpa den något brokiga folkviljan.
Dess första erfarenhet lärer bli, att denna är mera till hinders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
