Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Framtidens krig. Av T. Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 T. HOLM
en kamp mellan tvenne kulturstater. Scipio Africanus hade intet
vunnit med sin invasion i fiendens land, om ej dess kulmen varit
besegrandet av dess sista krigshär. Allt detta är ofrånkomligt —
tyvärr, frestas man säga, ty det är en hård sanning, att i den
mänskliga kulturens historia de starkaste bataljonerna alltid till
sist avgjort maktbalansen.
Ligger det då ingen verklighet bakom Liddell-Harts i dessa
yttersta dag’ar framslungade tes, att man glömt ändamålet för
medlen? Jo. Visst har det hänt, att fältherrar och statsmän tagit miste
om mål och medel. Det har funnits tider, t ex. 1600-talet och
lineartaktikens tid, då man försummade att — vare sig över eller
förbi fiendens stridskrafter — drabba hans Achilleshäl, för att i
stället uppehålla sig vid belägringar av betydelselösa orter eller
annat lappri, då man glömde det ändamål, varför härarna
uppsatts (se Clausewitz!) för att sätta sin uppgift i deras
»konserva-tion». Ur en sådan teoretisk miljö föddes de verkligt långvariga
krigen: det 30-åriga, det spanska tronföljdskriget o. s. v. Exempel
på misstag av den art, som Liddell-Hart antyder — att strävandet
efter strategiskt avgörande kommit vederbörande att förbise
närmare liggande medel — äro mera sällsynta och i varje fall ej
tillfinnandes, där denne författare söker dem. Man skulle kunna
hjälpa honom med bättre exempel. Fallet Pyrrhus är för känt
för att här närmare behöva karakteriseras och tillhör dessutom
en väl avlägsen tid. Men i nyare tid fick Fredrik den store erfara,
att långsiktande och »avgörande» operationer med det redskap,
han förfogade över, understundom kostade mer än de smakade.
Som den kloke man han var, modifierade han sin krigskonst och
interfolierade den med en smidig politik. Det fanns fall, då han
uraktlät att slå till för att i stället vinna en bundsförvant eller för
att ej giva för gott handtag åt en allierad, som i en framtid kunde
bli farlig. Då Tysklands generalstab under storhetstiden efter
70-talet skulle omsätta Fredriks krigskonst på hävdens blad,
begick den det felet att ej rätt förstå, att i den fridericianska
krigföringen andra medel och mål voro för handen än för en
Napoleon. Här är plats för reflexioner rörande faran av varje slags
dogmatik på strategiens område; kritiken drabbar dock ej
Clausewitz, som är kemiskt ren från allt slags principrytteri.
Drabbar den Storpreussens militäre danare, Moltke d. ä.? Hans
segrar i 60- och 70-talens krig, de snabbaste krigshistorien kan
uppvisa, giva svaret på denna fråga. Den, som tvivlar på bevis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
