Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Nyare italienska utgrävningar. Av Åke Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE ITALIENSKA UTGRÄVNINGAR
AV FIL. MÅG. ÅKE ÅKERSTRÖM, Svenska arkeologiska institutet, Rom
Att den klassiska, speciellt den romerska arkeologien, i Italien
i våra dagar upplever en renässans är ett faktum. Och att
denna renässans är att betrakta som ett led i det målmedvetna,
allt omfattande resitaureringtsarbetet i detta land torde vara ganska
säkert. Man har för fulla krafter gått in för ett systematiskt
arbete för att få fråm de stora, historiska perspektiven, och
resultatet synes bli gott. Hur entusiastisk man är för de arkeologiska
undersökningarna, visar t. ex. i Rom det faktum att grävningarna
på Augustus’ forum bekostas av staden själv.
De märkligaste och mest givande utgrävningsområdena äro för
närvarande utan tvivel i norr det gamla Etrurien, i söder
Kampanien och i centrum själva Rom, det sistnämnda just i dessa dagar
det allra mest givande. Vad Etrurien beträffar synes det alltid ha
varit föremål för intresse, först för skattsökaren, senare för
arkeologen, helt naturligt forresten med de starka litterära traditionerna
om etruskerna från antikens författare. Vid mitten av det gångna
seklet grävdes med glödande intresse men utan några
vetenskapliga principer eller förutsättningar i de etruskiska städerna till
skada för den senare forskningen. Grävningarna voro mestadels
av privat karaktär, varje storgodsägare grävde på sin mark och
kunde han bara. få tillräckligt bra betalt för vad han funnit, sålde
han det gärna. Det var i främsta rummet de jämförelsevis lätt
åtkomliga gravarna, som voro föremål för intresset, och genom
försäljning kommo snart fynden i rörelse på antikvitetsmarknaden
för att slutligen skingrade som agnar för vinden hamna här och
där i de stora museerna eller i privata samlingar. Det som ansågs
värdelöst, slogs sönder eller fick förfaras på annat sätt. Det vi se
uppställt i museerna från dessa »grävningar» är således endast
en liten del av det verkliga fyndmaterialet.
Ett påfallande bevis för planmässigheten och noggrannheten i
den moderna etruskologien är inrättandet av Comitato permanente
per rEtruria, en internationell sammanslutning, vars förhistoria
är följande: år 1926 hölls i Florens på initiativ av de därvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
