Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Nyare italienska utgrävningar. Av Åke Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 ÅKE ÅKERSTRÖM
grävning berörde även det s. k. stora templet, som av italienarna
nu blivit föremål för en ingående undersökning. Det
anmärkningsvärdaste fyndet därifrån är ett marmorhuvud, som tydligen
tillhört templets kult staty. Det var till oigenkännlighet
sönderslaget och fragment av detsamma kommo i dagen då och då under
grävningens lopp. Det tidsödande arbetet med hopsättningen är
nu fullbordat och huvudet visar tillbaka på Fidias’ Zeus (fig. 6).
Antagandet att man hade att göra med ett Zeustempel har senare
bestyrkts genom en inskrift, som påträffats i förhallen.
Om de rika skulpturfynden från Cyrene gie värdefulla bidrag
till antik konsthistoria, så ger inskriftsmaterialet ytterst viktiga
dokument för kännedomen om det ekonomiska och politiska livet
i den antika kolonien Africa. En del avgjutningar och
reproduktioner av fynden, som förvaras i de afrikanska museerna, ha redan
införlivats med Africasamlingen i Museo deirimpero Romano, ett
visserligen relativt nytt, men dock som det synes så litet
observerat museum i Rom, att det tarvar ett särskilt omnämnande. Idén
till detsamma framkastades 1911 i samband med en utställning,
som anordnats till firandet av det enade Italiens femtioårsdag
och som skulle ge en samlad bild av romersk kultur under
imperiets dagar. När utställningen år 1912 avslutades, inriktade sig
dess ordförande, professor Lanciani, på att söka skapa ett museum
med samma ändamål som utställninglen och med dess material
som grundstomme. Saken vann gehör, men världskriget kom
hindrande emellan och först år 1926 kunde museet invigas. Nu
har professor Giglioli, som år 1911 var utställningens sekreterare,
och nu är museets direktör, redan fyllt ett trettiotal av museets
rum, vid Via S. Ambrogio. Bättre än något annat ger det här
samlade materialet en åskådlig bild av de oerhörda områden, det
romerska imperiet spände över, från Germania i norr till Africa i
söder, från Hispania i väster till Babylon i öster, från den
romersk-germanska konstens osäkra och robusta
förstlingsprodukter till den rutinerade och originella romersk-orientaliska
formgivningens konstalster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
