Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Från Finlands ofärdsår. Av Sven Palme - J. N. Reuter: »Kagalen». Ett bidrag till Finlands historia 1899—1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
FRÅN FINLANDS OFÄRDSÅR
J. A7. Reuter, »K a g a l e n». Ett bidrag till Finlands historia 1899—1905.
L Helsingfors 1928. 393 s. Fmk 50: —.
Tre decennier förflyta snabbt, men knappt ha de gått till ända, förrän
det längesen förflutnas töcken redan lagt sig över händelser av mäktig
innebörd, avgörande för länders och folks öden, växlingar från mörkaste
natt till klart solljus. Detta slår mig starkt, när jag nu blickar tillbaka
på Finlands under de senaste 30 åren genomkämpade utveckling.
Finlands historia från den julidag 1898, som förmörkades genom den
hotfulla kallelsen till urtima landsdag, och intill nu är ett underbart
exempel på seg motståndskraft mot våldet, uthållig kamp för lag och rätt,
trohet och mod även när allt syntes förlorat och till sist — efter ett
kort, men hemskt kaos — fosterlandskärlekens slutliga, stolta belöning:
nationell frihet och självständighet.
Hårt drabbade statskuppsmanifestet av den 15 februari 1899. Man
stod till en början förlamad inför detta dråpslag mot Finlands
konstitution, men i denna tid av djupaste nationell olycka var det, som de
goda krafterna i samhället skulle växa i mod och kraft. En ström av
ökad, i handling sig utlösande fosterlandskärlek gick genom hela folket,
och ledare uppträdde spontant till offervillig tjänst.
Det ena slaget följde nu på det andra, tidningar indrogos,
församlings-och yttrandefriheten slogs i bojor, ryska språket påtvingades alltmer,
förvaltningen började förryskas och så kom den största av denna tids
frågor, det ryska påbudet i värnpliktsfrågan. Huru skulle inför alla
dessa kränkningar av Finlands rätt de män, som hade ansvaret i
landet, handla? Att tillgripa den ryska underjordiska oppositionens
våldstaktik med skräckspridande bombattentat m. m. kunde i Finlands lugna
lagsamhälle icke komma i fråga. Av de två andra utvägar, som stodo
till buds, pekade den ena på undfallenhet inför det övermäktiga trycket,
den andra åter på fredligt motstånd på lagens grund. Båda dessa
utvägar hade förespråkare inom Finlands folk och bland dem, som voro
dess ledare. Särskilt togo sig dessa olika meningar uttryck, när det
gällde promulgering av de skilda lagar och förordningar, som från ryskt
håll blevo översända med order om behörigt utfärdande.
Redan länge hade man oroats av de »petersburgska vägar», som det
så kallade gammalfinska partiet vandrat med Yrjö Koskinen och andra
i spetsen. Huvudsakligen från detta håll rekryterades nu de s. k.
und-fallenhetsmännen, som arbetade för promulgation, enär de höllo fore.
att Ryssland icke borde »retas» genom ett i varje fall onödigt
motstånd. Undfallenhetsmännen sökte, såsom det yttrats, förebygga genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
