Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Politikerna under världskriget. Av Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 LITTERATUR
redan framlagt eller stå i begrepp att framlägga sina minnen och
synpunkter från dessa ödesdigra dagar. Lord Oxfords dagböcker hava
just publicerats i Daily Telegraph och utkomma till hösten i bokform,
den åttioårige lord Balfour skriver på sin autobiografi, som även den
kommer att omfatta ett skede av kriget. Snart är det väl endast
Ulstermannen lörd Carson och Lloyd George, vilka ännu icke givit sin
framställning av vad som tilldrog sig under kriget. Den senare dröjer väl i
det längsta, så att han får tillfälle att vederlägga alla de, som angripit
honom — och de äro legio. Hitintills har han i varje fall förnämt
avhållit sig från att replikera på de många anklagelser, som riktat^ mot
hans krigspolitik.
Nyligen har denna krigslitteratur ökats med ytterligare ett nytt
arbete, som väckt ofantligt uppseende och redan är ute i andra
upplagan. Författaren är lord Beaverbrook, och arbetets titel lyder:
Politikerna och kriget.
Lord Beaverbrook stod under kriget nära de ledande kretsarna Qch
ingrep själv vid olika tillfällen i händelsernas lopp. Det är således icke
underligt, om också han velat lämna sitt bidrag till tidens historia.
Men liksom de flesta av dessa skildrare av världshändelserna under
kriget har han sitt bestämda syfte. Han var barndomsvän med Bonar
Law och dennes förtrogne. Han såg upp till vännen som en av tidens
ädlaste och mest överlägsna personligheter. Efter dennes död har han
velat förklara och försvara hans handlingssätt. Denna hans avsikt har
emellertid knappast lyckats. Bonar Law framträder icke i denna
skildring som någon särskilt lysande personlighet, utan tvärtom som färglös
och obetydlig, vilket icke hindrar att lord Beaverbrooks framställning
från många synpunkter sett är synnerligen intressant.
I korthet sagt skulle boken kunna betecknas som en historia om den
första koaliationens tillkomst. Lord Beaverbrook börjar sin berättelse
med den irländska krisen, vilken — såsom man torde erinra sig —
omedelbart föregick krigsutbrottet, och den slutar med Lloyd George’s
övertagande av krigsministeriet 1916. Detta Lloyd George’s steg banade
väg för den andra koalitionsministären, vilken förde kriget till ett
lyckligt slut för de allierade.
Vid krigsutbrottet satt Asquith som premierminister för den liberala
ministären, under det att Bonar Law var ledaren för tories i
underhuset. Den som först framkastade tanken på en koalitionsregering var
Winston Churchill, som ansåg att under ett krig borde
partisynpunkterna nedläggas. Hau gjorde två olika försök i denna riktning, men
båda gångerna satte sig Bonar Law däremot. Det första försöket
gjordes vid krigsutbrottet, då ännu många av liberalerna, frånsett ledarna,
voro emot kriget. Man förutsåg, att i händelse av en krigsförklaring mot
Tyskland många av de liberala ministrarna skulle avgå. Churchill ville
genom en koalition med tories stärka krigspartiet i kabinettet. Detta
försök strandade därpå, att Bonar Law ansåg det bäst att låta
liberalerna gå på, så länge de kunde. Först om verklig opposition mötte
dem, kunde det vara skäl att gripa till koalitionen. Därtill kom så,
att Bonar Law, en rättfram och borgerlig natur, hade en djup misstro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
