Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Politikerna under världskriget. Av Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 439
till den aristokratiske, konstnärligt anlagde Winston Churchill, på vars
uttalanden han ansåg det omöjligt att lita.
Det andra försöket, som Churchill gjorde att bilda en koalition, var
när han i början av 1915 förmådde Asquith att inbjuda oppositionens
ledare till krigsrådet för att diskutera frågan om Konstantinopels
överlåtande till Ryssland efter freden. Även detta försök misslyckades på
grund av Bonar Law’s motvilja.
Enligt den vanliga versionen föll den liberala regeringen på den s. k.
ammunitionsskandalen och Dardanellkrisen. Lord Beaverbrook är av
en annan mening. Han säger, att ammunitionskrisen och den agitation,
som Northcliffe och French satte igång mot Kitchener och
krigsdepartementet, icke hade något att göra med den politiska kris, som rasade
samtidigt. »Lord Northcliffe störtade icke regeringen — vad han uträttade
var säkerställandet av en ammunitionsministär med sådan makt, som
dess förste innehavare, Lloyd George, önskade erhålla».
Den verkliga orsaken till den liberala regeringens fall 1915 var
rivaliteten mellan sjöministern Winston Churchill och hans närmaste man
i Amiralitetet, lord Fisher. Churchill var den egentlige upphovsmannen
till Dardanellfälttåget, lord Fisher svärmade för flottaktion i Östersjön,
och som tillräckliga krigskrafter för dessa båda företag ej funnos att
tillgå samtidigt, rådde ständig strid mellan de båda höga herrarna.
Dessutom var lord Fisher missnöjd, emedan han ej hade plats i
kabinettet, och han intrigerade med tories, vars gullgosse han var, för att
peta Churchill, som däremot var deras »bugbear». Fisher tog avsked
i förhoppning, att tories åter skulle skicka bud efter honom, men han
gick för våldsamt till väga, i det han reste till Skottland, lämnande sin
plats vind för våg mitt under brinnande krig. Därmed var han ur
spelet, men tories ville ej heller bevara Churchill. Det var nu nödvändigt
att forma en koalition, och den som genomdrev detta var Bonar Law.
Churchill, som uträttat så ofantligt mycket för sjövapnet, tvangs att
avgå.
Men ej heller Bonar Law hade skäl att rosa marknaden. Hau hade
väntat sig att bli finansminister eller åtminstone ammunitionsminister,
men han blev endast kolonialminister. Han opponerade emellertid ej
öppet, men Beaverbrook insinuerar, att i denna psykologiska spänning
låg orsaken till, att den första koalitionen redan från början led av
dödssot.
Det finnes många punkter i lörd Beaverbrooks skildring, som icke
utan vidare kunna tagas för slutgiltiga. Men boken är ytterst intressant,
väl skriven, dramatiskt livfull, och alla dessa politiska intriger äro
uppfattade med godmodig humor. Det vimlar här av porträtt av
samtida personligheter, pittoreskt och synnerligen livligt tecknade, fast man
icke alltid känner sig övertygad om att författarens tolkning är den
rätta. Detta gäller som sagt icke minst om Bonar Law, vilken tvärtemot
författarens avsikt, verkar småaktig, småborgerlig! och obeslutsam.
Överhuvud gör han ett mycket slätt intryck, vilket nog är i
överensstämmelse med verkligheten, men det var ju ej detta som författaren
åsyftade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
