Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 30 sept. 1928 - Striden mot folkhatet i skolböckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 451
nande rensningsarbete pågår, fastän det ännu ej nått så långt som
det franska. Det kan glädja sig åt kraftigare stöd uppifrån än vad
undervisningsministern Herriot bestått motsvarande franska rörelse.
Hans dåvarande belgiska kollega, socialdemokraten Camille Huysmans,
tillkännagav 1926 sitt fasta beslut att från de statskontrollerade
skolorna avlägsna »de böcker, som predika krig mellan raser och folk»,
och i flera läroböcker för de privata katolska skolorna ha i liknande
syfte åberopats fredsuttalanden i påvliga encyklikor. Likväl äro ännu
rätt många mycket spridda belgiska läroböcker i sina skildringar av
världskrigets uppkomst och förlopp trogna eftersägare av
kraftfraserna i krigsårens propagandalitteratur (tyskarna kallas »de
moderna hunnerna» o. s. v.)- En geografisk handatlas, som ännu 1921
i ett inhäftat textblad uppräknade tyskarnas missgärningar ända från
deras angrepp mot det romerska rikets fred på Caesars tid, har
numera upphört med hetsen mot denna »ras av rövare, tjuvar och
mördare», och även den tyska invasionen i Belgien 1914 skildras i
flera läroböcker numera i relativt måttfulla ordalag.
Den långa tyska redogörelsen är till ytterlighet apologetisk. Den
söker framställa Tysklands läroböcker i historia såsom höjda över
allt klander och dess lärare såsom över lag »genomträngda av den
Rankeska objektivitetens anda». De tyska läroböckerna, försäkrar d:r
Reimann, motsvara till fullo de krav, som uppställts i de ovan
omtalade Berngrundsatserna, och »deras vetenskaplighet och objektivitet,
deras måttfulla hållning och förnäma ton äro helt enkelt ouppnådda».
De bestyrkande citaten äro tagna ur d:r Kumstellers läroböcker, vilka
numera äro de mest spridda, men lovorden utsträckas även till att
gälla läroböckerna från tiden före världskriget, om ock med några
smärre reservationer mot överdrifter i »das Herausarbeiten der
Ver-dienste der Hohenzollern» och andra former av fursteförhärligande.
Man läser denna självbelåtna framställning med intresse, men den
verkar ej helt övertygande, huru gärna man än vill medge, att
Kumstellers läroböcker äro välgörande fria från hetsande ton och
nedsättande totalomdömen om andra nationer.
Redogörelserna från övriga länder innehålla i regel ivriga
försäkringar om att fredens och folkförsoningens grundsatser numera
kommit till större beaktande än förr. Som uppfostrans mål anges i
redogörelsen från Ungern att ingiva eleverna »pietet mot det förflutna,
behjärtande av dess lärdomar, nationellt självförtroende, tillit till
nationens livskraft, stärkande av tron på den gudomliga försynen».
Denna sista punkt på det vackra programmet tyckes i praktiken
betyda, att hos ungdomen skall inpräglas förhoppningen om att
Tria-nonfreden ej sagt sista ordet om det stympade fäderneslandets
gränser. Sålunda betonas i Desider Szabös lärobok för gymnasierna, att
»aldrig har en fred slutits, som räckt i evighet» och att
Trianon-freden ej kan tänkas utgöra något undantag från denna
erfarenhetsregel. Vad som inskärpes är alltså irredentatanken, varvid dock ständigt
talas om fredlig traktatrevision, men samtidigt de unga erinras om
att »vi måste med arbete, flit och fysisk kraft sträva att återvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
