Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 30 sept. 1928 - Bannlysningen av kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 455
utrikesministeriets palats vid Quai d’Orsay, i den berömda »Sälen med
klockan», hade församlats ombud för 15 stater — Brittiska rikets
Dominions här liksom i Versailles den 28 juni 1919 uppträdande som
självständiga stater. Och sammankomstens syfte var intet mindre än
krigets högtidliga bannlysning, the Outlawry of War. Ombuden
intågade skarpt belysta av strålkastare, ty den stora händelsen skulle
filmas. Briand höll ett av sina berömda paradfredstal, och i
alfabetisk ordning, efter respektive staters namn på franska, framträdde
ombuden till ett mellan det stora hästskobordets armar placerat litet
bord, där de, fortfarande belysta av filmoperatörernas strålkastare,
satte sina namn och sigill under den stora fredsbullan, därvid
betjänande sig av en guldpenna, vilken presentats till amerikanske
utrikesministern Kellogg av staden le Havre vid hans landstigning i Europa
och som bar inskriften: Si vis pacem, para pacem. Den som först
skrev sitt namn var representanten för Allemagne, tyske
utrikesministern Gustav Stresemann, den förste tyske regeringsmedlem som i
egenskap av franska regeringens hedrade gäst besökt Paris sedan
preussiske utrikesministern greve Otto von Bismarck-Schönhausen en
gång i slutet av 1860-talet officiellt gästade Seinestaden och då
förmodligen även utrikesministeriets palats. De ljumma fredsvindarna
fläktade så intensivt, att franske krigsministern Painlevé några dagar
förut på fullt allvar framkastat ett projekt om att hans ämbetstitel skulle
ändras från Ministre de la Guerre till det en nyans fredligare Ministre
de l’Armée. Därav blev nu intet, men man kan förstå den store
matematikerns logik: det vore ju tämligen irrationellt att behålla titeln
»minister för kriget», sedan detta människosläktets gissel formligen
lysts i bann och ställts utanför den mellanfolkliga lagen! Även om
detta titulaturoffer på fredens altare uteblev, så sparades ej på
su-perlativerna vid populariseringen av ceremoniens betydelse. Briand
talade om huru den »markerar ett nytt datum i mänsklighetens
historia», och franska utrikesministeriets officiösa organ, Le Temps,
skrev, att den betydde »en kanske avgörande vändpunkt i vårt
tidevarvs politiska liv».
Vad innehöll då den nya pakten, som kunde tänkas motivera så
högspända omdömen om dess betj^delse? Dess undertecknare, »djupt
kännande sin högtidliga plikt att främja mänsklighetens välfärd»,
proklamerade i ingressen sin övertygelse, att »den tid kommit, då ett
öppet förkastande av krig som redskap för nationell politik borde
ske i syfte att göra de mellan deras folk rådande vänskapliga
förhållandena beständiga». Lika övertygade voro de även om att »alla
förändringar i deras relationer inbördes skulle sökas endast genom
fredliga medel». Därför förklarade i artikel I de höga kontraherande
parterna i sina respektive folks namn högtidligen, att »de fördöma
tillgripandet av krig för lösande av internationella tvister och avstå
i sina förhållanden till varandra från kriget som redskap för nationell
politik». Artikel II ger motsvarande positiva utgestaltning av samma
tanke. Signatärmakterna enas nämligen där om att »avgörandet eller
lösningen av alla tvister eller konflikter, av vad natur eller ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
