Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 30 sept. 1928 - Bannlysningen av kriget - Valslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 459
rådande förhållandens våldsamma revision skulle betyda inkräktande
på dessa rättigheter. Hans slutsats blev alltså, att Amerika bör hålla
sig utanför det europeiska trasslet och att Kelloggpakten bygger på
en betänklig missuppfattning av fredsproblemet i Europa, där fred
och status quo ingalunda sammanfalla.
Kelloggpakten kan nog rättvisast kännetecknas som en
fredsdemonstration av oklar innebörd och ett visst begränsat moraliskt värde.
Huru starkt begränsat detta värde är, framgår måhända klarast av
den omständigheten, att dess stormaktsfäder — Tyskland
undantaget — gladeligen som något orimligt bestrida, att till dess
konsekvenser skulle höra den internationella rustningsbegränsningens
påskyndande.
Valslaget. 1928 års riksdagsval var en händelse, som ordentligt ruskade
om det svenska folket och väckte de politiskt likgiltiga ur deras dvala.
Den här gången går det inte att klaga över parlamentsleda.
Riksdagsuppdraget har med ens börjat framstå såsom någonting ganska
betydelsefullt, jå rent av eftersträvansvärt även i de kretsar, där man tidigare
blott haft ett medlidsamt löje för de arma stretarna på den politiska
vädjobanan. Framstående industrichefer ha låtit förmå sig att mottaga
kandidaturer, och valreklamen tog med begärlighet hand om dessa nya
objekt för partipolitisk exploatering. Ungdomen kastade sig in i
valstriden med en entusiasm, som vittnar om fast tro på möjligheten av en
politisk förnyelse. Kvinnorna ha icke förgäves låtit säga sig, att de hade
agvörandet i sina händer. Valrörelsen har drivits från alla partiers sida
med en intensitet, som väl kan mäta sig med den som utvecklades vid
försvarsvalen 1924. Resultatet har icke uteblivit. Från valskolkarnas
stora reservarmé har en bred ström av manliga och kvinnliga väljare
flutit fram till valurnorna. Valdeltagandet blev över hela landet
betydligt livligare än 1924. Procenttalet röstande steg i de flesta valkretsar
så högt, att man denna gång har rätt att betrakta valresultatet som en
verklig opinionsyttring av landets röstberättigade medborgare.
När valsiffrorna under den provisoriska sammanräkningens spännande
timmar samlades till ett första vittnesbörd om folkviljans utslag, var
det nog mången som inte trodde sina ögon. Högern går framåt, ökar
sin valmanskår med ända till 70 procent i vissa valkretsar och tar
eri hel rad nya mandat. Socialdemokraterna förlora i krets efter krets
mandat och deras röstökning är betydligt svagare än de borgjerliga
partiernas. En sådan utgång hade nog icke de mest optimistiska på den
borgerliga sidan och de mest pessimistiska bland socialdemokraterna
ansett tänkbar. I det avseendet var valresultatets innebörd klar och
otvetydig att det betydde ett misstroendevotum mot den socialistiska
politiken. Det socialdemokratiska partiet hade begärt en fullmakt att
under de närmaste fyra åren få »leda den politiska utvecklingen» här
i landet, för att använda f. d. statsminister Ekmans berömda fras.
Det behövdes blott 7 mandat till för att få socialistmajoritet i andra
kammaren. Målet var alltså lockande nära. Men fullmakten vägrades.
En lång rad av platsförluster har nu avsevärt decimerat socialdemo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
