Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Lantbrukets bristande räntabilitet. Av Gunnar Myrdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 GUNNAR MYRDAL
Det är nu inte den lättaste sak att med bestämdhet säga, hur
räntabiliteten faktiskt ställt sig i det svenska lantbruket under
olika tider. Det saknas ett tillräckligt detaljerat och tillförlitligt
statistiskt material.
Det enda vi ha att hålla oss till under dessa förhållanden är
den uppfattning, som praktiskt folk inom jordbruksnäringen på
grund av egen erfarenhet kommit till. Och den går i allmänhet
ut på att räntabiliteten var dålig även före kriget. För övrigt
kunna vi taga denna utgångspunkt helt hypotetiskt. Det enda, som
efterföljande resonemang går ut på att visa, är, att ett sådant
förhållande alls icke är orimligt.
Från den liberalistiska jämviktsföreställningens synpunkt
skulle detta emellertid vara orimligt. I nationalekonomien talar
man ju som bekant om s. k. normala prislägen. Man tänker sig
en »naturlig» prisbildning, ett jämviktsläge, som karakteriseras
därav, att kostnader och inkomster jämnt balansera varandra.
Denna prisbildning måste, säger man, på lång sikt bli
utslagsgivande, den betecknar ett normaltillstånd. Vid varje särskilt
tillfälle avviker visserligen den aktuella prisbildningen från den
normala, där det råder full räntabilitet. Men »in the long run»
måste den bli rådande. Marknadsprisen pendla omkring dessa
sina balanslägen. Man tänker sig nämligen vissa mekaniskt
verkande jämviktsregulativ. Uppstår det på någon punkt en
positiv differens mellan den faktiska räntabiliteten och den normala,
stiger t. ex. någonstädes saluprodukternas pris, så stegra
företagarna i denna näring sin produktion och nya företagare
strömma till, lockade av vinstmöjligheterna. Konkurrensen återställer
jämvikten: det ökade utbudet av produkter trycker produktprisen,
och den ökade produktionen stegrar efterfrågan på
produktionsmedlen och därmed deras pris — allt intill den gräns, att det
ej vidare lönar sig, och då är räntabilitetsbalansen återställd.
Visar det sig tvärtom någonstädes en tendens till undernormal
räntabilitet, sker det alldeles motsatta men med samma
slutresultat: den vikande konkurrensen stegrar produktprisen och
sänker kostnadsprisen, intill dess full räntabilitet återigen är
rådande.
Se vi saken ur lantbrukets synpunkt, så skulle innebörden av
det sagda vara följande. Framstår vid ett visst tillfälle
prisutvecklingen från jordbruksföretagarnas synpunkt förmånlig, i det
att relationen mellan inkomstprisen och kostnadsprisen påtagligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
