Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Lantbrukets bristande räntabilitet. Av Gunnar Myrdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 GUNNAR MYRDAL
förräntas, skulle därigenom åter bli normal. Visserligen skulle
jordbrukarna göra vinster och förluster — vinster i det förra
fallet och förluster i det senare — beroende på att det fasta
egendomskapitalet, d. v. s. jorden, byggnaderna och alla varaktiga
investeringar, stigit resp. sjunkit i värde. Men dessa förändringar
av egendomsvärdena utgöra endast engångsföreteelser,
övergångsverkningar, vilka i längden icke kunna beröra jordbrukets
räntabilitet. Dessa övergångsverkningar kunna vara aldrig så viktiga
från olika synpunkter. En stark jordbrukskris kan ha till följd, att
många få lämna sin jord. Det kan bli helt andra sociala skikt, som
komma att äga och bruka landets jord. En stark jordbrukskris
kan bringa ned jordvärdena till den gräns, att det inte lönar sig
att bruka stora marker. Som alla veta hade t. ex. de fallande
jordbrukskonjunkturerna under förra århundradet i England till följd,
att ännu i dag väldiga områden av tidigare odlad jord i detta land
ligga för fäfot. Det är emellertid en sak för sig, att dessa vinster
och förluster, som bero på det fasta lantbrukskapitalets
värdeförändringar, äro ekonomiskt och socialt av den största betydelse.
En annan sak är, att de icke kunna förhindra en på lång sikt
normalt balanserad räntabilitet. Tvärtom utgöra de nödvändiga
led i den mekanism, varigenom jämviktsprisbildningen i det
långa loppet förverkligar sig.
Denna tankegång är nu inte bara teoretikernas, Sakkunniga
personer med en mera praktisk inriktning resonera alldeles
likadant. Nyligen gick genom den svenska tidningspressen
uttalanden av två mycket framstående lantbruksekonomer, vilka
fram-höllo såsom sin uppfattning, att med de nuvarande prisen på
jordbrukets saluprodukter måste egendomsvärdena och
arbetslönerna falla till dess räntabiliteten blivit återställd.
Emellertid kan man på starka skäl betvivla själva järn vikts
-resonemanget. Naturligtvis inte helt och hållet. Klart är, att
försämrade prisförhållanden måste ha en tendens att sänka
egendomsvärdena och minska efterfrågan på arbetskraft. Men frågan
är, om denna justering av priser och produktionsförhållanden
sker just till räntabilitetsgränsen. Frågan är än mera. om denna
normala räntabilitet ens någonsin förverkligas, om den över
huvud taget spelar någon som helst roll i den faktiska
prisbildningen. En uttömmande diskussion är naturligtvis i detta
sammanhang omöjlig; den skulle bringa oss in i hela den dynamiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
