Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Lantbrukets bristande räntabilitet. Av Gunnar Myrdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472 GUNNAR MYRDAL
stiga och arbetslönerna med dem. Men det finns här ett annat
sammanhang även. Man skulle kunna säga, att orsaken varför
lantarbetarlönerna kunna hållas så pass höga som de i alla fall
äro, ligger i jordbrukets bristande räntabilitet, eller rättare sagt i
dess nyssberörda subjektiva förutsättningar hos
jordbruksföretagarna. Skulle, under oförändrade förutsättningar i övrigt,
jordbrukarna börja kalkylera kallare och egendomsvärdena på grund
därav sjunka, intensiteten sänkas och nu odlad jord i viss
utsträckning läggas igen till betesmarker och skogsdrift, så bleve
följden därav i första hand en sjunkande arbetsefterfrågan och
därmed en kanske högst avsevärd sänkning av lantarbetarlönerna.
Denna sämst ställda samhällsklass skulle tryckas ner i ett än
större armod. I det dilemmat är det mycket naturligt, om man
hellre ser, att jordbrukarna följa mera traditionella linjer, även
om ett sådant handlingssätt bringar dem större ekonomiska
svårigheter än eljest. Ty de ha ju större resurser att tära av. Men
det är som sagt en rent politisk omdömesfråga, och den är
dessutom inte på något vis aktuell, eftersom man knappast
reformerar så snabbt och effektivt, när det gäller att brottas med djupt
liggande psykologiska verkligheter.
Vad som däremot är aktuellt, det är frågan, hur man politiskt
kommer att ställa sig till det fall i egendomsvärdena och den
minskning av produktionsomfånget och därmed av arbetsefterfrågan, som
måste bli ett resultat av de senare årens försämrade
prisförhållanden. Naturligt nog inträda resultaten blott dröjande: först falla
egendomsvärdena, medan intensitetsminskningen följer mera i
efterhand, eftersom hela det varaktiga lantbrukskapitalet är byggt
och avpassat för den tidigare intensiteten. Som jag framhållit kan
man icke motivera ett ökat tullskydd med den låga räntabiliteten
i och för sig. Räntabiliteten är blott ett matematiskt förhållande
mellan kapitalets och nettoavkastningens storlek, och om
räntabiliteten på längre sikt ställer sig dålig, äro orsakerna härtill helt
och hållet att söka i jordbrukarklassens mentalitet. Däremot kan
tullskyddet motiveras genom konjunkturförsämringens menliga
verkningar på jordbrukarnas och lantarbetarnas ekonomiska
ställning.
När det gäller att politiskt bedöma önskligheten av ett så
motiverat tullskydd, är naturligtvis en mycket viktig fråga den, i vad
mån de förändrade prisförhållandenas konsekvenser komma att
gå ut över egendomsägarna och i vad mån de komma att gå ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
