Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Lantbrukets bristande räntabilitet. Av Gunnar Myrdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTBRUKETS BRISTANDE RÄNTABILITET 473
över lantarbetarna. Frågan spelar mindre roll i bondebruket men
är desto viktigare i storbruket. Den kan givetvis icke lösas med
så allmänna resonemang som vi här äro inskränkta till.
Emellertid är det en synpunkt, som därvid icke får lämnas obeaktad.
Vi måste komma ihåg, att arbetskraften i lantbruket på ett
helt annat sätt är bunden i jordbruket nu än tidigare. De
amerikanska immigrationslagarna begränsa ju i hög grad
lantarbetarnas möjligheter att i större utsträckning emigrera. Den effektiva
och i själva verket nästan slutna fackföreningsrörelsen hindrar
dem från att flytta över till industrien. Åtminstone så länge
industriarbetarna hålla sig med en reserv av arbetslösa, vilka —
antingen direkt på grund av kollektivavtalen eller på grund av
det faktiska trycket från fackföreningarnas sida — i första hand
lägga beslag på varje arbetstillfälle, är det oftast praktiskt omöjligt
för en lantarbetare att gå över till industrien. En mera omfattande
överflyttning vore i alla händelser otänkbar, och skulle den
inträffa, betydde den nära nog fackföreningsrörelsens sammanbrott
i industrien. Det behöver icke påpekas, att överflyttningshindret
och därmed fackföreningsrörelsens tendens att trycka ner
lantarbetarlönen i synnerhet under den minskning av
arbetsefterfrågan inom jordbruket, som man har att räkna med, i hög grad
skulle effektiviseras, därest industriarbetarnas
arbetslöshetsförsäkring bleve verklighet. (Ett sådant resultat skulle i själva verket
arbetslöshetsförsäkringen medföra, även om den utsträcktes till
att gälla lantarbetarna, eftersom lantarbetarna inte ha tillräckligt
starka organisationer och över huvud taget tillräcklig ekonomisk
bärkraft för att bringa upp sina löner och hålla sig med
arbetslöshet.)
Läget är alltså det, att i stort sett måste lantarbetarna stanna
där de äro och taga den lön, som jordbruket under aldrig så
usla konjunkturer kan komma att bjuda. Konsekvensen för vårt
problem är, att den prissänkning, vad gäller produktionsmedlen,
som på lång sikt måste bli följden av de sänkta produktprisen, i
långt högre grad kommer att drabba lantarbetarnas löner än
om arbetskraftens rörlighet till utlandet och till industrien vore
ohämmad.
Egendomsvärdena behöva av samma skäl ej sjunka så djupt
som under andra förhållanden. När full anpassning hunnit ske,
kommer alltså krisen att gå hårt fram över lantarbetarnas
ekonomiska villkor och i motsvarande mån mindre hårt över jord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
