Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Lantbrukets bristande räntabilitet. Av Gunnar Myrdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 GUNNAR MYRDAL
ägarnas. Egendomsägarna ha en förträfflig bundsförvant i den
industriella fackföreningsrörelsen. Fackföreningsrörelsen har en
tendens att hålla uppe jordvärdena. Men lantarbetarna ha i den
sin farligaste fiende.
Det kanske får tillfogas, att det är från synpunkten av
nyss-berörda ekonomiska sammanhang som man har att betrakta den
högst märkliga företeelsen, att så många lantarbetare vid årets
riksdagsmannaval antingen underläto att avgiva sina röster eller
röstade under borgerliga partibeteckningar. Man bör också i det
sammanhanget observera, hur platoniskt i själva verket
industriarbetarnas intresse för lantarbetarnas fackliga organisation alltid
varit. Naturligtvis har det alltid funnits en del idealister, som
ivrat för saken. Naturligtvis har man likaledes vid alla lägliga
tillfällen voterat några tusen kronor för att skicka ut billiga
agitatorer och organisatörer. Men ingalunda har
fackföreningsrörelsen, som styres av sunda ehuru oftast lyckligt
omedvetna realpolitiker, gjort vad den med sina stora ekonomiska
och personliga resurser kunnat göra för saken. Naturligt nog..
Även om det låter för cyniskt att säga på en kongress, så är det
i alla fall ett faktum, att industriarbetarna tvärtom ha ett starkt
intresse i att lantarbetarna äro oorganiserade. En
fackföreningsrörelse, som verkligen omfattade hela arbetarklassen, skulle se
sina möjligheter långt mera begränsade och skulle i oerhört ökad
omfattning ställas inför problemet om de olika
arbetaregruppernas inbördes stridiga intressen. Det bör slutligen i detta
samband noteras, hur socialdemokratiska politiker, vilka i första
hand äro angelägna om parlamentarisk majoritet, allt mera
oförtäckt börja tala om att det stundar en uppgörelse inom
arbetarrörelsen med fackföreningspolitikens s. k. oarter. Därest
man därvid inte bara tar i sikte de rent interna
förhållandena inom industrien utan även beaktar lantarbetarproblemet,
torde denna uppgörelse, om den verkligen fullföljdes, få högst
revolutionerande verkningar för hela fackföreningstaktiken. Den
skulle möjligtvis rent av ställa det socialdemokratiska partiet
inför tvånget att slita den navelsträng, som ännu binder partiet
vid landsorganisationen. Snabba och grundliga reformer på detta
område äro emellertid knappast att förmoda.
Landsorganisationen är säkerligen en av Sveriges konservativaste institutioner.
Som de politiska förhållandena nu faktiskt ligga här i landet,
är det emellertid knappast troligt, att jordbrukarna skola kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
