Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Arbetarbildning och folkbildning. Av Oscar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 OSCAR OLSSON
tycks man rent av gå till den andra ytterligheten och inte
observera att kunskap dock är en väsentlig del av bildningen. Nej,
felet var att man i ängslig omtanke om den höga och obefläckade
bildningen utskilde den från alla det levande livets praktiska
intressen. Den fick inte vara partipolitisk eller sekterisk, jå, inte
ens politiskt eller religiöst betonad. Den fick inte vara
yrkesbetonad; då fick man höra visa och själfulla ord om skillnaden
mellan Bildning (med stort B) och utbildning. Med all makt
tycktes man vilja hävda att bildningen framför allt skulle vara
»ointresserad» — som skönhetsglädjen enligt Schillers estetiska
system. Folkets breda lager svarade också med att vara hjärtligt
och hårdnackat ointresserade inför denna serafiska, »neutrala
och objektiva» folkbildning som ädla män och kvinnor ur de
högre samhällsklasserna med beundransvärd och uppoffrande
hänförelse ville låta komma dem till del. Det mest tragiska
exemplet i folkbildningens historia på denna kallsinnighet är
behandlingen av Arnold Toynbee, och han var dock på god väg
mot ett betydligt mera gripbart bildningsideal. I Sverige har detta
filantropiska bildningsarbete liknats vid en andlig
soppkoknings-anstalt för behövande.
I det sammanhanget ha visserligen också som det egentliga
målet för folkbildningsarbetet uppställts inte vissa kunskaper
utan medborgar sinne och kulturintresse, men med full vetskap
om att varken medborgarsinnet eller kulturintresset kan vara
ofärgat av det dagliga livets intressen — de ekonomiska, sociala,
politiska, religiösa o. s. v. Liksom den sunda fosterlandskärleken
växer upp ur hem- och hembygdskänslan, växa medborgarsinnet
och kulturintresset upp ur det dagliga livet och det praktiska
deltagandet i förenings- och samhällsarbetet. Har den högre
bildningen inte djupa rötter i detta det praktiska livets arbete, blir den
en värdelös utsmyckning på ett inte allt för värdefullt liv och
leverne, en ytlig societets- och konversationsfernissa. Ett klassiskt
exempel ha vi i »studiecirkeln Idealia» i Spittelers bok »Imago».
Ett annat exempel kan man få i vissa amerikanska damcirklar i
Women’s clubs eller Chautauquarörelsen, då en deltagare förtjust
berättar hur väl den centrala studieledningen i landet sörjt för
sina medlemmars strävanden till allmänbildning: till varje
sammanträde utsändas tolv frågor från olika kulturområden som
skola besvaras av medlemmarna efter studier i encyclopedier eller
annan litteratur!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
