Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Arbetarbildning och folkbildning. Av Oscar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 OSCAR OLSSON
kulturpredikanter och lärare måste hållas inom vederbörliga
gränser. Det är riktigt att vara på sin vakt mot en förkunnelse som
kallar sig förutsättningslös, därför att förutsättningarna på grund
av gammal konventionalism antagas vara orubbliga sanningar.
Men det verkar snarast parodiskt, när man går så långt att man,
med erkännande av att en borgerlig lärare kan vara ofarlig för
arbetarna i rent elementära ämnen, allvarligt förebrående riktar
den frågan till socialisten och universitetsmannen G. D. H. Cole:
»Skulle Mr. Gole våga anförtro undervisningen i historia åt en
universitetsbildad lärare»? Arbetarna skola väl inte betraktas
som intellektuellt och moraliskt värnlösa lamm, vilka av en
rätt-trogen herde alltid måste vaktas för ulvarna! Bildning är också
tapperhet, och för arbetarnas bildningsarbete bör kunna sättas
som motto ordet av en svensk tänkare: »Sök sanningen, och leder
den till helvetets portar, så klappa på»! Inte ens kapitalismens
paradis med dess lockelser får skrämma.
Om jag således utan tvekan vänder mig mot arbetarbildningens
talesmän, när de vilja begränsa ämnena till enbart de praktiska
insikterna och umgänget till endast de rättrogna lärarna, ger jag
dem däremot fullt rätt i kravet på att arbetarnas
bildningsverksamhet måste vara deras egen sak, helt stå under deras
bestämmanderätt och kontroll. I stort sett ha de liten eller ingen glädje
av de lärare som inte kunna förstå deras synpunkt och se ämnena,
särskilt de historiska, politiska, sociala och ekonomiska, från den.
Detta är inte detsamma som att godkänna denna synpunkt som
den riktiga. Men arbetarna måste kräva att den medtages och
be-gripes av hans lärare. Det är på det sättet hans bildning får
ordentliga rötter, genom att växa upp ur hans liv och intressen. Det är
han och hans kamrater som skola avgöra både vad de vilja
studera, hur de skola studera det och vem som skall vara deras ledare
och lärare. Det är därigenom det blir arbetarbildning och
arbetarens självbildning, inte genom vissa ämnen och ett visst slags
lärare. Arbetaren skall betraktas som fullmyndig, inte bara i sitt
yrkesarbete och sin medborgarrätt utan även i sitt bildningsarbete.
Varken universitetet, samhället eller hans egna partiinstanser ha i
det hänseendet någon bestämmanderätt över honom. Men både
universiteten, samhället och, i all synnerhet,
arbetarorganisationerna ha skyldighet att lämna honom all den hjälp han behöver
och vill ta emot, så långt de det förmå. Och det alldeles oberoende
av om han anser sitt bildningsarbetes egentliga mål vara att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
