Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Arbetarbildning och folkbildning. Av Oscar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 OSCAR OLSSON
sig om frågor som ingå i fortlöpande systematiska studier eller
också behandla någon aktuell fråga. Referenter utses på förhand,
och medlemmarna ha alltid tillgång till goda bibliotek för de
förberedande studierna till sammankomsten. Till dessa folkliga
studiecirklar anknyta folkhögskolor, av facklärare ledda kurser om
en månad, en termin eller ett år, universitetscirklar o. s. v. Dit
gå de studiecirkelmedlemmar, som önska speciell utbildning i
något ämne, och sedan återvända de till sin vanliga kamratkrets, den
folkliga studiecirkeln, som tillgodogör sig deras ökade bildning.
De engelska Labour-College-männen skola i Sverige finna att de
i ett hänseende fått rätt. De allra flesta cirkelledarna äro
nämligen arbetare eller bönder, direkt tagna ur kamratkretsen. Ofta ha
de inte fått någon utbildning alls för sitt ledarskap, stundom ha
de tränats på sommarkurser i något ämne en till två veckor, ibland
ha de besökt någon folkhögskola eller varit medlemmar i en
universitetscirkel. Många av de verksammaste folkliga
studiecirklarna — vi ha ungefär 5 000 i Sveriges arbetar- och
nykterhetsorganisationer — ledas av medlemmar som inte fått någon
utbildning alls. De äro vana att läsa själva, de övriga medlemmarna
förvärva snart samma vana genom boklån i biblioteket och
samtal på mötena om böckerna, och så äro de vuxna män och kvinnor,
kritiskt uppfostrade och mognade i förvärvs- och samhällsarbete.
Facklärare underskattas inte, men de överskattas inte heller. Om
inte universitetsmän och folkhögskollärare vilja erkänna den på
så sätt förvärvade bildningen för högre bildning, så ha de vanligen
rätt när det gäller den formella bildningen. För övrigt är det att
hoppas att arbetarna snart nått den bildningsnivån att de inte
fråga efter vad mera professionella folkbildningsmän anse för
högre bildning. I sitt dagliga liv för övrigt behöva de inte låta
leda sig av experter; det är lika absurt att förutsätta en sådan
ledning som nödvändig för deras självbildningsarbete.
Ännu äro dock samhällsförhållandena sådana, att denna annars
självklara sats inte kan anses fullt giltig. Därför skulle krävas i
skolan förvärvad självständighet i omdömet samtidigt med ett
verkligt införande i de medborgerliga intressena. När
arbetarklassen fått genomfört det »enhetsskoleprogrammet», är den säkra
grunden lagd för den verkligt genomgripande arbetar- och
folkbildningen. Men det är en annan historia . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
