Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - En märklig essaysamling. Av Axel Boëthius - Gladstone som imperiebyggare. Av Gunnar Heckscher - Paul Knaplund: Gladstoneand BritahVsImperial Policy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 601
ter, att Thukydides också som typ var antikverad, och att hans verk
var glömt under århundradet, jå århundradena närmast efter hans död
omkr. 400. Detta är — i betraktande av hela materialet — en ytterst
vågad slutsats, och den är dock främst grundad på iakttagelsen, att hans
stil var föråldrad och ej vann efterföljd. Den rent formella jämförelsen
med D’Annunzio må tala! Hans böcker äro förvisso ej glömda, fastän
såväl hans stil som hans personlighet i det moderna Italien gälla som
antikviteter, n. b. icke efterföljansvärda dylika. Och vad Thukydides
angår ha vi ett motbevis mot att han skulle varit glömd: en av 300-talets
allra främsta porträttskapelser, som vi känna till, är det redan under
antiken vittberömda Thukydidesporträtt, vars främsta kopia nu finnes
på Holkham Hall i England. Man kan tvista om det är ett porträtt i
egentlig mening eller helt eller huvudsakligen en fantasiskapelse från
300-talet, av samma art som det äldre Euripidesporträttet, Sophokles i
Lateranen eller det äldsta försöket att återvinna Horners för alltid
förlorade drag (huvudet i Munchen). För den sidan av saken måste här
en hänvisning till Frederik Poulsens monumentala verk Greek and
Roman Portraits in English countryhouses och Courbys recension därav i
Revue des Études grecques räcka. Men i vilket fall som helst ha vi
i bysten i fråga ett säkert bevis för en uppskattning av Thukydides på
300-talet, som Harrie synes mig ha bort besinna, då han avfattade
sid. 101.
Dessa randanmärkningar och reflexioner må här stå främst som en
antydan om det rika, problemfyllda, livfullt fattade innehåll, Harrie
med formellt konstförfaren hand givit sin bok. Och vi återkomma till
vårt första, bestämmande intryck av den. Som helhet är den en
hyllning åt det lugna, reflexionsrika litteraturstudiets f örnarna konst och
den därmed förbundna »konstnärliga sannfärdigheten» — för att låna
Harries egna lysande ord om Thukydides’ kritik sid. 122. Och därtill
— det vore orätt att ej starkt framhäva det — ge dessa essayer
tillsamman en betydande bild ;av Athens utveckling från omkr. 600 och in
i tidig hellenistisk tid. Rent personligen måste jag bekänna, att sedan
jag läste Martin P:n Nilssons Den grekiska religionens historia — vilken
efter en alltför litet beaktad existens i svensk originalupplaga nu
väcker det största uppseende i engelsk översättning — har knappast någon
populärt hållen översikt givit mig så mycket som Harries Athenare.
Axel Boethius.
GLADSTONE SOM IMPERIEBYGGARE
Få länders statsmän torde vara så väl kända över hela världen
som de engelska tack vare inånga och välskrivna biografier. Medan
vi i Sverige i allmänhet ha mycket dunkla aningar om vilka våra
egna främsta 1800-talspolitiker voro, anses det som bevis på svår
obildning att icke känna till även andraplansfigurerna från
motsvarande engelska period. Å andra sidan är det måhända tvivel
underkastat, om icke just denna popularisering av den politiska historien
för Englands vidkommande medfört en viss förflackning. De halv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
