Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Gladstone som imperiebyggare. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 503
Vad som var grundläggande för Gladstone’s uppfattning i koloniala
liksom i andra frågor var hans religiösa och moraliska principer, och
det är ytterst karakteristiskt, då han i ett memorandum angående
Canadas försvar efter att ha utrett frågan militärt och politiskt
fortsätter: »Men jag erkänner, att jag hyser andra och mera vidsträckta
betänkligheter mot det föreslagna tillvägagångssättet än sådana som
röra rena detaljer (mere details)». Det kan icke förnekas, att han i
synnerhet under tidigare år hyste ett särskilt intresse för koloniala
spörsmål. Hans allmänna uppfattning var från början, att åtminstone
de självstyrande kolonierna inom en icke alltför avlägsen framtid
komme att göra sig politiskt oberoende. Samtidigt hade han blicken
öppen för deras starka kulturella samhörighet med England, och han
menade att det politiska bandet, medan det ännu existerade, kunde
tjäna att uppfostra dem till självstyrelse och bilda dem efter
moderlandets beläte, så att det vid den slutliga frigörelsen skulle finnas
»many happy Englands» jorden runt. Att han med en sådan
grundåskådning hyste ett varmt intresse för dominions’
självstyrelsesträvanden, är klart, liksom även att hans ståndpunkt i deras inre politik
var ungefär densamma som i fråga om Englands. Utifrån dessa
premisser skildrar prof. Knaplund., av allt att döma fullt riktigt, huru
Gladstone å ena sidan ville medge dominieparlamenten största
möjliga frihet och även arbetade för att skapa om författningarna i
riktning mot alltmera vidsträckt autonomi, men å den andra var nära
att tillgripa ytterlighetsåtgärder för att hindra biländerna att överge
det frihandelssystem, som var honom så kärt. Att de betänkligheter
av utrikespolitisk art, som därvid anfördes, skulle ha varit avgörande,
därom lyckas dock förf. knappast övertyga vare sig sina läsare eller
sig själv.
Med åren undergick Gladstone’s uppfattning i imperiepolitiska
liksom i andra frågor en avsevärd förändring. Han upphörde att tro
att dominions inom den närmaste framtiden skulle göra sig helt
oberoende, och de lätt fantastiska planer på att skapa en kolonial
aristokrati, som han framlagt i ett P. M. från år 1835, skrinlades då
han miste förtroendet för motsvarande institution i England.
Däremot synes han icke ha övergivit tron på »many happy Englands»,
och det är möjligt, om också alls icke bevisat, att även hans irländska
politik i viss mån kan ha influerats härav.
Man kan alltså säga, att Gladstone’s intresse och i rätt stor
utsträckning även hans förståelse för dominions’ problem
dokumenterats genom föreliggande arbete. Emellertid hade han — liksom kanske
också prof. Knaplund — lätt för att glömma, att imperiepolitiken icke
uteslutande rörde förhållandet till dominions och dessas inre styrelse.
Och sedd i den nya belysning, som givits av hans principiella
åskådning, är även detta fullt naturligt. Det kunde måhända vara möjligt
att skapa »happy Englands» i Canada och Australien, kanske även i
Sydafrika och t o. m. på Irland; men i Egypten, Sudan och Indien
var det tydligen omöjligt. Därmed var även Gladstone’s intresse slut.
Frågor, som icke kunde bedömas med tillhjälp av de kristligt mora-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
