Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Riksdagsmannaskapet. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro sådana, att det fordras icke blott intresse och förutsättningar
för offentlig verksamhet, utan även möjlighet att så gott som
helt och odelat ägna sig åt riksdagsmannauppdraget, för att de
resultat skola kunna uppnås, som en ambitiös och idérik man
sätter som mål för sitt politiska arbete. I vår riksdag ligger
tyngdpunkten på frågornas behandling i utskotten. Med våra
arbetsformer kräves det oavlåtlig uppmärksamhet på och helst
aktivt deltagande i det förberedande arbetet i utskotten för att
de personliga insatserna skola bli resultatgivande. Man kommer
inte långt med att då och då stiga upp och hålla ett välformat
och intressant anförande inför kammaren. Det ytliga
amatörintresset för politik kan visserligen odlas på ett relativt bekvämt
sätt av den, som nöjer sig med riksdagsmannaskapets yttre
förmåner och gärna försakar maktens sötma, om den måste köpas
genom slitande arbete. Men för den, som kommer till riksdagen
med föresatsen att icke bli en passiv åskådare och åhörare, utan
att i praktiskt politiskt arbete omsätta sina idéer och utnyttja
sina kunskaper, blir det mycket snart ett aktuellt problem, huru
han skall ekonomisera med sin tid och sina krafter för att kunna
räcka till för både de parlamentariska uppgifterna och för sin
»civila» verksamhet.
Under de första åren, då den nyvalde riksdagsmannen enligt
traditionell riksdagsuppfattning bör använda tiden för att »se
sig omkring» och »sätta sig in i arbetet» och ej får räkna på
att bli använd i mera krävande utskottsarbete, går det
jämförelsevis lätt. Då är det mera tålamodet än arbetsförmågan, som sättes
på prov. Men när han nått upp i den åldersklass, att han anses
mogen för utskottsbefordran, börja svårigheterna på allvar. Att
då fortsätta på den parlamentariska vägen, ledd av politiskt
intresse och verksamhetslust, det betyder för mången att gå mot
växande svårigheter att kunna klara de dubbla uppgifterna i den
enskilda och den offentliga verksamheten. Problemet möter
naturligtvis inte på långt när alla, men för affärsledaren,
industrichefen med stora praktiska intressen är det ofrånkomligt. Över
huvud taget är det svårt att med det parlamentariska arbetet
förena varje yrke, som fordrar koncentration och effektivitet.
För mången blir också riksdagsmannaskapet blott en kort
episod, en liten avvikelse från en levnadsbana, som ligger klart
utstakad i de praktiska uppgifternas tecken. Valmännens
önskningar och en viss nyfikenhet på det politiska livet ha fört honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
