Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Riksdagsmannaskapet. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yrkesintressena därstädes. Men tyvärr drives nu denna form av
bygdepolitik alltför ofta så långt, att man försummar att åt
riksdagsarbetet förvärva verkligt dugande krafter, som vilja och
kunna bli talesmän först och främst för riksintressena. Och det
betänkligaste är, att tendensen gör sig allt starkare gällande även
vid förstakammarvalen. »Rikskandidaterna» bli mer och mer
svårplacerade.
*
Mina reflexioner om riksdagsmannaskapets besvärligheter ha
svävat ut i allmänna betraktelser, men jag hoppas att syftet med
denna lilla artikel icke därför blivit helt bortskymt. Jag har
velat framhålla, att det politiska arbetet liksom allt annat arbete
i våra dagar kräver specialister. Det räcker inte med säkra
voteringskarlar, som följa ledarna och »rösta med partiet». Jag skrev
för fem år sedan i denna tidskrift: »Riksdagen behöver ett större
antal verkligt arbetande krafter, män som förena praktiska och
teoretiska kunskaper med ett levande intresse och en sund
ambition att göra en insats i det offentliga arbetet». Vad jag sett
under en fyraårig verksamhet som riksdagsman har givit
ytterligare stöd åt denna uppfattning.
Jag hör frågan: »men lönar det sig då verkligen att komma
med högkvalificerad sakkunskap och högt personligt renommé i
denna församling, där intrigspelet sköter trådarna och
partiintresset till sist avgör alltsammans?» Jag har ingen anledning att
skildra den svenska riksdagen i ljusare färger än den förtjänar,
men jag vågar påstå, att vår folkrepresentation i högre grad än
de flesta andra i den allmänna rösträttens tidevarv hyser respekt
för sakkunskap och personlig vederhäftighet. Jag har även tyckt
mig finna, att en saklig framställning, buren av övertygelse och
ärlig vilja, icke undgår att göra verkan på kammaren. Det är
möjligt att denna verkan icke alltid kan utläsas i
voteringsresultatet, men kammarens sätt att reagera för ett anförande, som
kommer med fakta och självständiga synpunkter, tyder dock på
en bestämd benägenhet att taga skäl. Ännu starkare gör detta
sig gällande i det för offentlig insyn fredade och av obehöriga
inflytanden mindre påverkade arbetet i utskotten.
Av den som tar steget fullt ut och väljer politiken till
livsuppgift fordras en icke så liten portion personligt mod. Den tillvaro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 20:48:05 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1928/0532.html
