Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harmoni och samhällsmakt. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARMONI OCH SAMHÄLLSMAKT 533
frågan skall bli avgörande eller staten skall föreskriva vad man
får och icke får, är ur denna synpunkt likgiltigt; det avgörande
är att människorna i sin egenskap av producenter (i
vidsträcktaste mening) hållas till det som människorna i sin egenskap av
konsumenter (i vidsträcktaste mening) anses böra åtnjuta.
Om detta skall anses som en etiskt tillfredsställande ordning
för samhället måste var och en avgöra med sitt eget samvete. Mig
förefaller det som ett uttryck för tjänandets idé och därigenom
av högt etiskt värde, men de som medvetet eller omedvetet
tillhöra det medeltida samhällets idékrets ha alltid utdömt det som
religionens och moralens död. Att det är en socialistiskt fullt
lika mycket som en »kapitalistisk» princip är emellertid lika
givet som att den i praktiken bekämpas av en mängd både
socialdemokrater och kapitalister; redan för åtskilliga årtionden
sedan sade en av de intelligentaste socialisterna, Beatrice Webb,
att fabrikerna lika litet äro till för arbetarnas skull som skolorna
för lärarnas eller staten för ämbetsmännens. Det får väl närmast
kallas en social eller universell princip i motsats till en privat
eller partikulär.
Likväl kan det omöjligt förnekas att denna klyvning av
mänskligheten i producent och konsument har sina svårigheter,
eftersom alla, med lyckligtvis mycket obetydliga undantag, äro
bägge delarna. Häri ligger också principens begränsning. Ty
syftet med all mänsklig verksamhet kan svårligen vara annat än
människan själv; och om vissa människor i sin egenskap av
producenter underkastas så ofördelaktiga villkor att det ej anses
uppvägt av den nytta som därigenom tillföres andra människor
i deras egenskap av konsumenter, så kan det ej hjälpas att
principen måste uppges. Så sker också alltid i större eller mindre
omfattning; det allmänna uppställer alltid mer eller mindre
stränga minimikrav på de i produktionen sysselsattas
välbefinnande, och gränserna för dessa krav kunna svårligen bestämmas
annat än på det här angivna sättet: att olägenheterna för vissa
människor som konsumenter vägas mot olägenheterna för andra
människor som producenter.
Men därav att principen ej kan fullföljas ut i sina yttersta
konsekvenser följer det icke, såsom jag redan påpekat, att den
är oanvändbar som ledtråd i det stora flertalet fall, och i
verkligheten synes den ha stor betydelse. Det bör med andra ord, vill
det synas, vara presumtion för att icke behandla det ekonomiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
