Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harmoni och samhällsmakt. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538 ELI F. HECKSCHER
näringarna organiserade var för sig, med var sin lönenivå.
Olikformigheten har då flyttats till förhållandet mellan de olika
yrkesområdena, och det hänger på organisationens styrka i de
särskilda fallen, hur dessa lönenivåer komma att ställa sig. Den
grupp, som därvid har störst förmåga att utestänga tillströmning,
har givetvis också under i övrigt lika förhållanden största
möjligheten att framkalla den högsta ersättningen åt sina
medlemmar, både arbetare och arbetsgivare. I stället för den horisonala
motsatsen i samhället komme en mängd vertikala, de olika yrkena
skulle stå mot varandra och kämpa om det mesta möjliga av
den gemensamma brödkakan, icke genom att överbjuda varandra
i prestation utan genom att de hålla prestationen tillbaka, med
tämligen oavvisligt resultat att kakan bleve mindre och mindre.
Det klassiska exemplet på denna lösning erbjöd skråväsendet,
som så långt ifrån var en teoretisk konstruktion att det tvärt om
i tilltagande grad kom att behärska de flesta europeiska länders
näringsliv från den tidiga medeltiden till början av 1800-talet, i
många fall ännu längre. Det finns också ett medvetet och
organiserat försök att återinföra det genom den s. k. Guild
Socialism, i korrekt svensk översättning: skråsocialism.
Därigenom skulle sannolikt skapas det starkaste monopol som
överhuvudtaget är möjligt, därför att det bleve monopol på den
yrkeslärda arbetskraften och det fasta kapitalet i förening. I
fråga om framställning av föremål som icke alls eller endast
med svårighet kunna importeras bleve monopolet omedelbart
fullständigt. På områden, där konkurrens från utlandet råder, finge
man i stället säkerligen mycket starka anspråk på »skydd för
det nationella arbetet»; och man skall vara optimist för att
föreställa sig lika lindriga verkningar av detta som när det
ifrågavarande fältropet förra gången höjdes i vårt land, ty nu skulle
man ha arbetarmassorna bakom kravet.
Monopolets verkan på arbetsmarknaden bleve uppenbarligen
densamma som på skråväsendets tid, nämligen uppkomsten av
en sump av »bönhasar», människor, som icke kunde få laglig
sysselsättning inom något på detta sätt organiserat yrke.
Jordbruket komme väl alltid att falla utanför och därför att absorbera
en väsentlig del av arbetskraften, med påföljd av ännu större
avstånd mellan lantarbetarlöner och industriarbetarlöner än
hittills; men efter all sannolikhet skulle arbetslösheten också bland
industriarbetarna komma att växa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
