- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Adertonde årgången. 1928 /
541

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harmoni och samhällsmakt. Av Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HARMONI OCH SAMHÄLLSMAKT 541

För att sammanfatta: det organiserade samförståndet mellan
arbetare och arbetsgivare måste så gott som ofrånkomligt leda till
flere eller färre av följande tre verkningar. Antingen lyckas man
skruva fast samhället i den produktionsriktning det en gång fått
och därigenom undgå alla rubbningar; i vad mån detta blir
möjligt beror delvis på teknikens utveckling, men det underlättas av
den befolkningsstagnation, som nu med jättesteg närmar sig i
nästan alla nord-, väst- och mellaneuropeiska länder. Om det
får bli lösningen, är tanken på vad man vanligen kallar
ekonomiskt framåtskridande ur världen och sannolikheten för en
motsatt utveckling avgjort störst. Den andra möjligheten är
arbetslöshet, och den tredje, utan tvivel minst betänkliga, är en av
växlingar i monopolens styrka bestämd olikformighet i lönenivå
mellan olika företag, yrken, näringsgrenar och landsdelar.

Det populära kravet på samförstånd mellan arbetare och
arbetsgivare, sådant det i tillämpningen skulle té sig, harmonierar till
sist med vissa rent politiska tendenser i nutiden — tendenser, som
tyckas vilja gå under konservatismens eller närmare bestämt den
s. k. unghögerns beteckning. Konservatismen göres i så fall
liktydig med återgång till det tillstånd som rådde före den stärka
statsmaktens tid. Ty det kan ej vara något tvivel om att
tendensen är medeltida, närmare preciserat: anti-statlig. Det
medeltida samhällets ryggrad bestod i korporationerna; men en enda
korporation saknade makt, och det var staten. Merkantilismen
kämpade under århundraden en strid för att göra staten till herre
över korporationerna men led i de flesta fall nederlag, i den mån den
ej rent av ställde sig i de privata korporationernas tjänst. Den
maktlöshet som präglade staten, också i länder där monarken tycktes
äga maktens fullhet, sådana som Frankrike, kan ej i få ord
beskrivas. Den franske konungen måste t. ex. finna sig i att
hans egen huvudstads förstäder ända till revolutionen satte sig
över näringsförfattningarna. Vad som gjorde slut på detta
tillstånd var den riktning som betraktas såsom statsfientlig framför
alla, nämligen liberalismen. Liksom den flod Herakles släppte
in i Augiasstallet, sopade liberalismen på några årtionden, jå, i
vissa fall på några få år, bort hela det korporationssystem som
merkantilismen ej fått bukt med, och tillkämpade därigenom
statsmakten en ställning som den aldrig förr hade haft.
Statsuppgifterna begränsades visserligen i högsta grad, men på det område

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 20:48:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1928/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free